
Mörka moln inom mig när skiftet i umgängesfabriken och dess fredagar dyker upp. Faktum är att det börjar lite redan några dagar innan.
Frivillig ensamhet är underbar medan ofrivillig är dess motsats. När sen inte modet finns att söka efter social kontakt på något plan, då är det bara att sitta där med skägget i brevlådan. Det flyger inte själar till en om jag säger som så. Klassiskt problem som jag borde ha kommit över vid det här laget i den ensamhet jag nu levt med i snart 10 års tid.

Det där jävla målet når man aldrig. Kanske är det så att vägen är det viktiga? Målet existerar inte ens. Allt bara fortsätter och fortsätter. I det finns en tröst hos mig trots allt.

Sonen börjar bli stor. Det märker jag alltmer på de samtal vi har. Han är härlig i sitt sätt och även om han varit förkyld i några dagar nu och hostat en del, har humöret varit på topp och vi har haft fina dagar tillsammans. Samtalet ändrar karaktär med månaderna som går.
En fin gåva när livet skiftar tydlig karaktär.

När jag är ute och luftar mig på förmiddagarna går jag ibland lite andra vägar för att få omväxling. På just den här platsen satt jag en gång i mörkret under min tid som gift. Hade en öl i handen och en ångest som inte var av denna värld. Ville inte gå hem för att jag skämdes så och när jag tänker tillbaka inser jag alkoholens grepp om mig. Tankar om ynklighet och skam dyker upp när jag stannar och tittar på platsen.
Men idag är jag fri! En av få saker jag är stolt över är min nykterhet som varit absolut i snart tre år. Det om något är någonting att fira när den dagen kommer.

Det var för övrigt en fin promenad idag. En anings vårkänslor för första gången och hoppet återvänder inom mig. Älskar ju vår och sommar.
Helgen är blank. Måndag har jag fikadejt på Fullerö handel, tisdag bedömning hos husläkaren och kanske blir det om allt fortlöper väl även en fika på jobbet i slutet av veckan. Den aktiviteten är jag mest nervös inför av förklarliga skäl.
Önskar alla er som läser min blogg en fin och harmonisk helg!