Hantverkare är nu på plats i huset. De ska fixa mina fönster igen. Förra gången de var här hade de bara fönster till köket och vardagsrummet. Tre rum är kvar samt gluggen i vardagsrummet (bilden). Tar ut en semesterdag för Majas skull. Hon är ju innekatt och skulle hantverkarna bara kliva in tror jag att hon skulle dra till skogs.
Igår var jag till tandläkaren och lagade ett hål, det första på många år. Det gick väldigt bra och det tackar jag Dômentandläkarna för. Vilka proffs och vilken fin atmosfär det är hos dem. Jag vågar och mina tänder har aldrig mått bättre. Tycker till och med att de blivit vitare och ser friskare ut med blotta ögat. Det är coolt och jag vill ge sådan credd till världens bästa tandhygienist Chanette och tandläkaren Outi som är lugnet själv.
Tack också till mångåriga vännen Clabbe som fick iväg mig till en början. Hans beslutsamhet när jag beklagade mig vid en lunch tidigare i höst har troligtvis räddat mina tänder. För nu är mitt tandkött friskare och djupet i fickorna minskar för varje vecka, så jag kommer givetvis att fortsätta med kvarten varje kväll då jag gör rent gaddarna och sen borstar dem med min nya eltandborste.
Mina tänder mår väldigt bra och ögonen är fixade så att jag inte behöver använda glasögon mer, eller kommer jag att behöva det trots allt? Min undran bygger på att jag inte känner att de blivit bättre på ett visst avstånd utan där är det fortfarande suddigt. Den stora vinsten är på nära håll, där jag kan skriva detta utan brillor, kolla mobilen samt läsa böcker utan glasögon. Märker också en skillnad när jag suttit framför datorn i flera timmar. På jobbet och eftermiddagen blir jag idag trött i ögonen på ett sätt som jag inte blev tidigare.
Nu vet inte jag om allt hänger ihop och om detta påverkas av mitt övriga mående? Sista två veckorna har varit en berg- och dalbana i att känna och jag försöker förtvivlat att inte värdera och ge sjuttsingen i det murbygge jag så förtvivlat försöker få till. Men det blir så intensivt vissa stunder att jag liksom inte orkar känna allt som kommer till mig. Murarna som jag haft under mitt liv (främst före 1997) går inte att bygga upp igen, utan jag blir så påverkan av saker och ting att jag rent fysiskt inte orkar mer än halva dagar. Hur det påverkar mig psykiskt kan jag inte ens tänka på idag. Morgonpigg som sjuttsingen och fram till 10 så funkar jag ok på jobbet, men sen är det som ett sluttande plan och när jag ska hem på eftermiddagen är jag helt slut i skallen.
Jag känner. Jag lever och jag är inte oberörd. Försöker hitta meningen utan att för den skull analysera sönder allt som jag brukar, men det är väldigt svårt ibland. Det har blivit så överväldigande detta för mig att jag nu sökt hjälp. Professionellt hjälp och någon som är helt utanför min bubbla. Jag känner att jag har inget val för att bryta detta negativa mönster som sänker mig så.
Har dessutom satt mig en jävla ekonomisk situation och för det har jag bara mig själv att skylla. Att prioritera sig själv kostar på och först i maj 2017 kommer det att bli bättre. Våren blir ett stålbad på flera plan och det vet jag med intellektet, men i känslan orkar jag inte se längre fram än till morgondagen.
Men jag ska klara av detta, jag måste klara av detta och någonstans känner jag, hur konstigt det än kan låta att jag blir stärkt av upplevelserna de sista veckorna, åtminstone på sikt. Håller på att skapa mig en annan sorts grund och är faktiskt mer förlåtande gentemot mig själv när jag nu inte klarar av vissa saker som tidigare gjorde mig gott på ett annat plan. Tänker på motionen och kosten som just nu står på paus. Det är som om jag inte klarar av att vara hel på alla plan samtidigt och som om jag alltid måste ha någonting som rör mig själv och egot där mörkret har övertaget ibland.
Ögonen och tänderna borde hänga med ett tag till utan att kollapsa helt och i det finns ljuset. Ljuset finns också i relationer som läker och som återupptas efter flera livs pauser. Ljuset finns faktiskt också i att jag kan känna och inte är oberörd.
Är väldigt ledsen och svart i perioder och nu har jag även vågat be om hjälp. Terapi och ett besök i slutet av veckan kanske kan bryta den mörka cirkel som jag nu snurrar runt. Behöver hoppa av och se andra saker innan jul.
jerryolsson.se 