Bita ihop men för den skull inte bygga murar. Andas, ta sig själv på allvar och inte vara så jävla “duktig” jämnt. Att känna är inte en svaghet.

Vad är det värsta som kan hända? Att blott sig är fruktansvärt obehagligt. Men det kan också vara den enda vägen framåt. Bygga murar isolerar.

Fan att känna hela tiden. Måste våga ta hjälp. Det är inte en katastrof.

Har kämpat så de sista dagarna för att inte tappa det helt. Försökt och vågat släppa fram lite. Jag är ju inte ensam. Hela helgen har varit en kamp att bara klara av det basala. I måndags mådde jag så dåligt att jag tvingades gå hem mitt på dagen från jobbet. Kanske berodde det på att jag tidigare under dagen i samtal med fina själar vågade blotta mig lite. Fick världens ångest efter speciellt ett samtal. Tar in allt, kan inte sortera och känner så mycket känslor överallt.

Igår kväll fick jag en text där vissa ord verkligen gav mig stöd av en själ som betyder väldigt mycket för mig. Dels detta med att månen sista dagarna stått så nära jorden och att det kan påverka människor på olika sätt (vilket jag inte alls tänkt på) men också ord som jag direkt kände att det är just detta jag är i just nu:

Möt tystnaden och stilla dig.
Vad är din grund, dina referenser, dina värderingar?
Lever du ditt liv såsom du önskar innerligt?
Fundera på vem bor inom dig och är det en del av dig idag?
Vad vill du släppa och vad vill du ta till dig?

Vår omgivning speglar vårt inre så det vi möter i vårt liv som känns som hinder rädslor är en spegel av vårt inre, våga glänta på dörren.
Din inre källa kommer att visa dig att du innehar valen, nycklar inom dig som du trodde inte kanske fanns. Att just du bär på en inre skatt till ditt liv.

Våga utmana dina relationer, du kanske blir förvånad?
Ställ dig frågor såsom:
Vad vill du ha i ditt liv?
Vad ger dig energi?
Vilka vill du ha i ditt liv?
Vad ger dig glädje?

Allt är av en mening, se det som ett pussel livet är ett ständigt lärande.

Släpp taget, klipp banden, rensa i röran, frigör dig från det som håller fast dig.
”Den som letar på utsidan drömmer, den som letar på insidan, vaknar”

Dessa ord är väldigt relevanta för mig just nu. Först stilla mig, våga gå inåt och lyssna. Det är där jag fastnat sista åren. Klarar inte av att gå inåt och stanna kvar tillräckligt länge. Blir rädd för det som kommer. Sen agera och ta de där stegen som hela mitt inre skriker om. Våga gå vidare.

Tänk, orden kom precis när jag behövde dem.

Idag fortsatte det med en lunch med Clabbe. Det är så fint att ha den kontakten och med honom är jag mig själv med mina fördelar men också med mina brister. Vi hjälper varandra på olika plan helt klart. Det har lättat något idag. Något lättare i sinnet.

Ni finns ju där, ni som bryr er om mig. Det har de sista dagarna visat. Fina medmänniskor.

Annonser