Hösten 2016

En jobbig tid för många. Det märks. Låga energier och tungsinne hos mer än mig själv. Den här perioden och de närmaste två månaderna är inte att leka med.

Ljud och skrik mitt i natten gjorde att jag låg klarvaken länge. Som om det inte var nog som det var. Ibland undrar man hur vissa själar orkar leva på samma sätt, år ut och år in. Om inte annat borde väl kroppen ta stryk? Förundrad över valen.

På jobbet var jag således tidig och när jag väl är där känns det bra att vara tidig. Jag hinner med massor och det gör att det för mig känns lite lättare överhuvudtaget. Många uppgifter har legat på mig de sista dagarna och det handlar mycket om webbuppdateringar som aldrig sinar.

Skrev tidigare om att jag skulle börja anteckna ner mina drömmar. Tror ni jag gör det då? Inte då, utan när jag vaknar på nätterna är jag så trött att jag inte orkar skriva något. Så har det varit hittills i alla fall.

Memira och jag om en vecka. Skräckblandat förtjusning. Men tanken på att kunna kasta glasögonen för all framtid lockar mig mer än rädslan för själva ingreppet.