 |
|
Ann Heberlein skriver med rubriken “De svenska värderingarnas renässans” om det som borde vara en självklarhet:
”Det är glädjande att värderingsfrågor är på agendan och att jämlikhet mellan könen lyfts fram som en självklarhet i en svensk kultur. Det är nämligen just här, i synen på manligt och kvinnligt, i attityder kring sexualitet, äktenskap, barnuppfostran och våld mot kvinnor som värderingsskillnader mellan olika kulturer är som mest påtagliga.”
Vi måste kunna diskutera att det är på detta viset, utan att bli kallade för rasister. Uttryck som är så urvattnade och förstörda av människor med grumliga agendor. Heberlein har själv fått sig en släng av den obehagliga sleven eftersom man inte får kritisera andra oavsett deras intoleranta inställning till andra grupper ostraffat.
Det har blivit helt bakvänt i det här landet.
Ann Heberlein är författare och teologie doktor i etik.
Ann Heberlein fortsätter:
”Låt oss hoppas att politikernas intresse för svenska värderingar får den självklara konsekvensen att särlagstiftningar och undantagsregler för utvalda grupper inte införs. Samma lagar, regler, skyldigheter och rättigheter ska självfallet gälla alla svenska medborgare: också det privata är, som man sade i feminismens gryning, politiskt.”
Dessa värderingar är någonting att vara stolt över och stå upp för. För vad ska gälla i Sverige om inte svenska värderingar som vi under så lång tid kämpat oss till och som idag gör oss till ett av de mest toleranta samhällena i världen? Ska det få raseras av kulturer som utifrån religionsaspekter inte delar den synen?
Heberlein är klok i sin krönika och ord som särlagstiftningar och undantagsregler hör inte hemma i det offentliga Sverige och det borde allt fler inse oavsett vart de befinner sig på den politiska kartan. Samma lagar, regler, skyldigheter och rättigheter ska gälla alla svenska medborgare oavsett vem du än är. Låter ju självklart, men är inte alls fallet i dagens Sverige.
För vi kan inte ha speciella regler för grupper utifrån religiösa hänsyn i det offentliga Sverige. Det går bara inte och har myndigheterna än gång börjat med speciella bönerum, skilda badtider beroende på kön och krav enbart utifrån religionen, då är vi farligt ute. Detta pågår just nu och jag läser dagligen om alla dessa undantag där religionsfriheten oavsett får företräde även om det innebär negativa konsekvenser för jämställdheten och minoritetsgrupper.
För jag har börjat resignera och tappa hoppet om vårt land gällande just dessa frågor och denna flathet inför religiösa undantag och specialregler i det offentliga rummet som bara orsakar onödiga spänningar och polariserar vårt samhälle alltmer.
Det tåls att upprepas om och om igen: Samma lagar, regler, skyldigheter och rättigheter ska gälla alla svenska medborgare oavsett.
Avslutar med en intressant artikel av professorn i statsvetenskap Staffan I Lindberg som skriver om “Myndigheter har inte religionsfrihet” med tanke på debatten om mannen som vägrade ta en kvinna i hand utifrån religiösa motiv och där polisens HR-chef på fullaste allvar hävdade att religionsfriheten gick före jämställdheten! Man tar sig för pannan!
Gällande detta är Lindberg mycket klar:
Religionsfriheten är en privatsak, inte en myndighetsroll och där går en rågång som grundlagen lagt fast mycket tydligt.
Punkt.
jerryolsson.se 