
Tiderna förändras. Grunden i det man sökte finns dock alltid kvar. Saknad över det som aldrig blev. År läggs till det ofullständiga.

En längtan över att bara vara. Inte känna allt, utan instinktivt veta vad ens mål är. Den fria viljan är en förbannelse när den innefattar mod. Visa sig, uttrycka sig och stå kvar oavsett konsekvenserna.

Förutsätta, kontrollera och vara före tar sådan kraft. I det hjälper inga intellektuella diplom och ord om att praktiskt “släppa taget”.

Orden spelar ingen roll när inte det andra är med i det som skrivs. Floskler och lögner både för sig själv och andra. Meningen och dess totala ointresse oavsett.

Att inte se det uppenbara. Inte kunna se. Viljan finns där.

Det finns där. Men ibland ser man det inte för allt som är i vägen. Det tar all fokus och tillslut orkar man inte. Hela bilden blir suddig.
Bilderna förutom de två sista är från min lilla plätt. De två sista döljer någonting som inte ville visa sig. Men det finns där. Kanske som livet sig självt? Allt är inte som det ser ut att vara alla gånger.