26 oktober 1983. 11 899 dagar sedan. 285 576 timmar bakåt i tiden, cirkus.

Minns det som om det var igår. Min första arbetsdag på stiftsbyrån i Uppsala. Varken datorer eller mobiltelefoner existerade. Vi svarade i telefoner med sladd och hade skrivmaskiner som inte ens var elektriska.

Fatta att det gått 33 år och drygt det…! Tre månader tidigare, den 27 juli släppte Madonna sitt debutalbum! Helt otroligt… 1983 känns både länge sen men samtidigt minns jag vissa saker helt glasklart.

Carola slår igenom i februari, Coca Cola Light har premiär i maj, Sveriges nationaldag introduceras efter Svenska flaggans dag. I juli blir Bertil Werkström ärkebiskop i Sverige efter Olof Sundby. Första världsmästerskapet i friidrott hålls i Helsingfors. Aids skördar sitt första offer i Sverige under 1983. I oktober blir Bengt Westerberg partiledare för Folkpartiet.

I sommar går den sista personen från stiftsbyrån i pension. Förutom jag själv då. Tänk att vara sist kvar och ändå “bara” vara ett halvsekel ung… en märklig känsla. Detta fick jag reda på idag vid fikat på jobbet och givetvis  satte det igång en massa tankar inom mig. Tänker på arbetskamraterna från den tiden. Vart de tagit vägen och hur många som jag idag har kontakt med…

Fatta, vad är det som pågår? 33 år i samma organisation är ju mer än en tredjedel av ett liv. Bara jag kvar nu i aktiv tjänst.

Det har hänt oerhört mycket under dessa år, samtidigt som jag ibland kan fundera på vart har alla år tagit vägen? Har lite svårt att greppa allt detta och att tiden gått så fort och ändå inte. Vad är tid?

24 april 1984
24 april 1984

Jag var inte ens myndig den dagen då jag klev in på kansliet för första gången. 17 år och osnuten på alla plan. Osäker och omogen. Vilsen och verkligen i en bubbla för att bara överleva. Tänker jag på mig själv vid den tiden idag blir jag ledsen på ett plan, men också lite imponerad över att jag ändå klarade det hit år 2016.

För 33 år senare sitter jag faktiskt här, visserligen ensam sedan flera år, men med fina barn och en hyfsad livssituation trots allt. Mår bättre än någonsin rent kroppsligt och psykiskt ser det också klart ljusare ut än på mycket länge. Och bättre ska det bli. Jag har viljan och den räcker en bit till. Det gäller bara att hålla i och vara uthållig. Acceptera och göra sitt bästa.

Relaterat
Trettio år på stiftet (2013)

Annonser