Livet är gott just nu. Sitter själv i vardagsrummet med en kopp kaffe och ser en lekfull Maja som mår hur bra som helst. Hon behöver ingen tratt och såret och stygnen ser helfina ut.

Har delar av familjen hos mig. Yngsta dottern med fästman är här och i eftermiddag kommer A och yngsta sonen på grillning. Livet är gott.

Gillar att ha familjen omkring mig. Trots att jag ska bjuda på mat och ordna saker och ting känns det bara bra. En förändring hos mig. Efter all mat och umgänge går vi ner till kasen och tittar.

Ska ta mig ut och lufsa sen. Springa alltså, men jag tar det lugnt och försöker inte att tänka tid. Det har bara blivit en gång i veckan nu, men det gör ingenting. Bättre det än ingenting alls. Förr då hade jag tappat sugen totalt men nu försöker jag vara snäll mot mig själv.

Livet är nu. Inte i morgon eller sen. Och just nu är det gott. Tänker inte på de lite halvtunga orosmomenten just nu. Inte något längre i alla fall. Det ordnar sig. Det är överkomligt och känslan av att ha yngsta dottern hemma gör mig på så bra humör. Känner hur jag har saknat henne och de samtal vi brukar ha. Det gäller att leva i det nu för tiden går så fort.

Träning i att se saker och ting positivt gör att livet också kan kännas bra i perioder. Ingen eufori eller lyckokänslor, utan ok. Det är en skillnad för mig mot tidigare. Det riktigt svarta kommer inte lika ofta nu och när det väl kommer så stannar det inte länge hos mig.

Livet är gott.