Stiftsgården Breidagård
Inte en människa så långt ögat når på stiftsgården Breidagård…

Idag gjorde jag någonting som jag inte gjort tidigare. Inte vad jag minns i alla fall eller så har jag förträngt det, i alla fall, jag tog bussen till Breidagård för att ha teammöte, men ingen var där!? Tala om förvånad när jag då kollar almanackan och ser att det står att vi ska vara på kansliet?!

Ridå ner! Tankarna far och flyger och jag kollar både en och två gånger, men det finns ingen där. Har åkt ut helt i onödan… suck, pust och stön!

Tala om förvirrad och snurrig. Lite obehagligt faktiskt, och jag blev så trött på allting att jag åkte hem. Hur kunde jag ta så fel? Jag som brukar ha koll på sådant här… tappade sugen och ruttnade totalt på mig själv.

Visserligen så fortsatte jag att jobba med nya webben hemma eftersom det tar all tid just nu. Kanske är det så att det är intensiteten i det arbetet som gör att jag är totalt avskärmad från allt annat?! Glömmer och jag vet inte vad… var dessutom väldigt nära att bli påkörd av en buss hemma… för att jag gick i mina egna tankar och var helt “borta”…

Lugn och fin i maskin nu… andas en och två ggr…

Jag skyller på den nya webben och allt tänk kring detta. Ja, så säger vi att det är. Det är jag och C på jobbet som intensivast håller på med detta stora projekt.

Hade jag vetat hur det skulle vara med den nya webben och allt arbete som är kvar, så hade jag inte åkt på KOM-dagar i morgon och på onsdag! Hur tänkte jag där? Men nu är tåg, hotell och allt redan beställt så det är bara att åka iväg och försöka tänka på annat…

Men det kommer att bli jobbigt att sitta där och veta allt som måste fixas till innan måndag då nya webben lanseras. Nu behöver ju inte allt vara tipptopp, men det blir ändå som så att man vill ha en presentabel webbplats i alla fall.

Det är ju så att börjar man greja med en sida, så blir det grej med andra som hör ihop med den sidan på något vis och sen är det liksom full fart. Man börjar gräva lite och sen känns det som om man kör i kvicksand och det är bara att gräva för brinnande livet… ja, lite så känns det ibland… för har man väl börjat på ett ställe så påverkar det andra ställen och så vidare och tiden bara flyger iväg när man är igång och inne i webbarbetet.

Det är roligt, inte tu tal om det, men jag har ju en del annat som jag måste göra på min tjänst. Dock så får de vika undan den här veckan, för nu är det full fokus på nya webben… och så åker jag på KOM-dagar tisdag och onsdag… som sagt, hur tänkte jag där?

Ridå ner… igen!

Annonser