Hittade en mycket intressant artikel av John Sjögren med namnet “Kristendomen uppstod ur den tomma graven”.
Han för där ett resonemang kring hur kristendomen uppkom tack vare tron på att den tomma graven verkligen existerade och att Jesus återuppstod från de döda.
Först måste jag bara säga att jag själv resonerar utifrån den kunskap livet givit mig kring ämnet. Min uppväxt som var totalt ateistisk där någon tro överhuvudtaget inte existerade har givetvis färgat mig och det utgångsläge min egna tro fick i starten av det här livet.
Jag har således inte fått någonting från modersmjölken så att säga när det handlar om Jesus, Gud och religionen. Totalt lekmannaaktig på ett mycket grundligt plan, utan större intellektuella piruetter in i den kristna tron.
Mina upplevelser och tankar utgår från att jag jobbat i Svenska kyrkan i över 30 år. Hamnade inte där utifrån kristna preferenser, utan för mig handlade det då om att få ett jobb och en inkomst. Sen blev jag kvar och under åren har min syn på kristendomen och dess förespråkare förändrats. Konstigt vore det annars.
Sjögren skriver bland annat i sin artikel:
En nutida läsare skulle kanske i mötet med Bibelns texter vilja tolka uppståndelsen symboliskt, som ett uttryck för en vagare tro på Jesu upphöjelse efter döden, att han upptagits till Fadern i himlen eller något liknande mer lättsmält och abstrakt.
Bibeln är för mig en bok skriven av människor som av olika anledningar hade ett behov att styra andra människor. Ibland med goda intentioner men också av tolkare som drevs av maktbegär. Bibeln kan visst vara ett rättesnöre för många, men så fort det blir bokstavstolkning av det hela, då blir det problem i mitt sätt att se på saken.
Jesus är dock en realitet för mig. Han har jag inga problem med och tron på att han funnits. Men sen… ….tolkningarna genom åren och det som sedan blev Bibeln. Bibeln har många fina ord, men lika många hemska dito som jag bara inte kan ta till mig. Det går bara inte.
Jesus finns i min världsbild. Dock tror jag att orden om och kring honom många gånger kommer från människor som velat styra skeendet i vår värld på ett sätt som inte har ett dugg med Jesus att göra. Så fort det kommer in skuld och skam i en berättelse backar jag. Skuld och skam är skapat av människor som ville styra andra i religionens namn och tyvärr är Bibeln full av sådana passager.
En del säger att man kan inte välja russinen ur Bibeln, utan tror man på den måste man så att säga köpa hela paketet. Det kan inte jag göra. Att genom en så kallad gudomlig bok peka på att vissa människor utifrån vilka de älskar bär på någonting som är fel och utifrån Guds ord är synd, det är sådant som jag aldrig kan få ihop till någonting som jag tror på.
Vi ska gå igenom alla känslorna, vi ska leva livet fullt ut och vi ska våga känna. Men att döma någon utifrån Bibeln på ett visst sätt, det kan i min värld bara vara ord och handlingar från andra själar där det jordiska egot styr och där det till stora delar handlar om makt. Den organiserade religiösa världen har otaliga exempel på detta.
När jag tänker på Jesus växer ett hopp inom mig. När jag tänker på Bibeln svalnar det snabbt, just för alla märkliga ord om hur människor ska leva sina liv. Har man kärleken och tankesättet att såsom jag vill bli behandlad så behandlar jag andra, då är man bra mycket närmare Gud och Jesus. Gud ger oss stolparna, sen har vi själva valen att forma våra liv.
Sen var Gud står för hos mig, det är en helt annan bloggpost, men jag kan säga som så här att Gud eller Alltet som jag tycker passar bättre det är allt som existerar. Gud är Alltet. Vi är Gud, allt hänger ihop men just nu är vi “frisläppta” eller hur jag ska säga det för att känna och uppleva saker utifrån egna valda mål givetvis i samråd med Gud/Alltet.
Jag tycker mycket om att vara i kyrkor, men det är så länge prästen är tyst. Det är inget fel på en del av prästerskapet, men de ger mig känslan av att de tror sig veta mer än mig själv och vad som är rätt för mig och just genom sitt så kallade kall har den “rätta” tron eller hur jag ska uttrycka det. Bibelsprängda människor flyr jag som synden, de skrämmer mig…
Svenska kyrkan gör mycket gott i samhället och finns alltid till för människor vid kriser och svåra stunder. Den uppgiften räcker långt för mig att legitimera dess existens och att jag vill fortsätta att jobba för dem.
Den del av kristenheten som tilltalar mig, den öppna och icke dömande biten som bärs fram av människor utan någon som helst egen vinning, den vet jag existerar och när jag möter sådana människor, då förstår jag bättre varför kyrkor och församlingar finns. Fast jag måste säga också att de finns även utanför kyrkans sfär, människorna som är dagens ljusbärare och driver kärlekens budskap framåt.
jerryolsson.se 