
Mer tilltro till de på “Andra sidan”. Tänk hur det kan bli. Tänk också hur misstänksamma folk blir så fort jag börjar prata om sådana här saker… ser ju direkt att de tror att nu har det slagit runt rejält… må så vara.. vi blir ju alla saliga på vår egen tro, eller hur?
Morsan, mormor och morfar flankerat av farfar och även farmor är de som ibland “tittar in” och det är så roligt så… de styr och ställer och ibland kivas de sinsemellan… tror de har det mycket trevligare där de nu befinner sig än där de var tidigare. De är bara en tanke bort. Tack Gode Gud för det!
Den här söndagen var inte mycket att yvas över. Tog mig i alla fall ut på den livsviktiga löprundan. Tyvärr kan jag ju sen inte stanna vid det och vara nöjd. Fredag och lördagsnöjena är ju förbrukade, men se det begrep inte jag.
Nötter även på söndagen och dessutom måste några av dem har varit dåliga. För nu sitter jag här med ett illamående som inte vill gå över. Lärdom av det, tro? Mår så pass illa att grabben själv fick hugga in på middagslaxen.

Hon börjar bli stor nu, Majsan! Ja, det är nog Majsan som är namnet vi använder överlag. Maja som hon egentligen heter säger man ju inte så ofta när man ropar på henne. Majsis, Majsisen och Sisen är också namn som tas till och vill vi vara riktigt skojsliga åker Majvor fram. Kär katt ni vet… hon är över 10 månader nu och har verkligen blivit en vitamininjektion i kåken.
En ovana hon lagt till sig med är att komma och busa med mina fötter på morgonen. Tidigt dessutom och jag som normalt sätt har problem att sova, blir då klarvaken när hon vill busa. Men samtidigt är det lite roligt eftersom hon är så söt när hon smyger efter mina feta tår.
Så här med facit i hand var det rätt beslut att ta, att ta henne till familjen. Jag gick ju i valet och kvalet ett tag, men kände att för sjuttsingen, både jag och katterna behövde ha lite ungdomliga energier i huset, så då blev inte valet så svårt.
Hon verkar trivas fint och har en härlig personlighet, Majsan!