Gott nytt 2016!

I år så ändrar vi traditionen lite på nyårsafton, jag och Elias. Vi byter ut laxen mot oxfile som blir middagen tillsammans med hasselbackspotatisen. För övrigt står ett besök hos Anna på programmet med utgång kring tolvslaget för att se på vad himlen har att erbjuda.

Tittar tillbaka hur det var i tidigare poster i slutet av åren. En del känns igen, eller hur? Ville ju så gärna att jag skulle gå framåt, men nu i backspegeln så ser jag ju vilken tid saker och ting tagit med mitt mående. Det är ju tur att man i stunden inte är medveten om detta.

29 december 2007
Sen är det ju detta med ensamheten och saknaden. Det går upp och ner. Just nu känns det en del och jag längtar efter min familj så mycket. Det blir en lugn kväll. Orkar ingenting just nu.

Nyårsafton 2008
Känner att jag blivit lugnare på något vis. Inte lika orolig. Trots allt. Men det går sakta framåt. Det är precis som om jobbigheterna skall nötas bort. Sakta, sakta. Att acceptansen och balansen kommer lite lite för varje månad som går.

12 december 2009
Ökenvandring. Medveten och med egenvald sand. Då får jag skylla mig själv. Ja, det rinner och kladdar, jag vet. Jag vill inte betraktas och utforskas av nya människor. Känner mig skräckslagen för att ta nya kontakter.

Nyårsafton 2010
När jag tänker tillbaka så känns året bättre för mig än 2009. Känner mig mer grundad på något vis och mer trygg i mig själv. Detta har inneburit en del förändringar i mitt liv och till största del så har det varit positivt för mig.

30 december 2011
Personligt för mig så står allt stilla ytterligare ett år och jag kan inte skylla på någon annan än mig själv. Och det ger ångest… inför 2012 så har jag inga förhoppningar om någonting.

30 december 2012
Lite jobbigare är det faktum att ytterligare ett år gick och jag fortfarande är ensam, nu över fem år sedan mitt äktenskap kraschade. Det tär en del och när jag inte hittar verktygen trots en del åtgärder så tar det ibland emot väldeliga.

Nyårsafton 2013
När jag tänker tillbaka på 2013 så blir jag glad. Ett år som varit bra för mig. Jag ser ljuset allt oftare och för det är jag så tacksam.

Nyårsafton 2014
Har svårt att se framåt. 2015 känns inte lockande. Kanske är det sifferbytet som skrämmer i november? Kanske uppgivenheten inför saknaden av en livspartner i mitt liv? Kanske för att vissa saker bara känns så fastlåsta och omöjliga att ändra på?

När jag läser igenom dessa ord i slutet av åren mellan 2007-2014 så ser jag ju att det först släppte för mig när jag tog mig själv på allvar och tog bort de destruktiva sakerna som gjorde att min personliga utveckling stod stilla i princip. Det var först då, som det sakta men säkert faktiskt blev riktig skillnad i mitt liv. April och augusti 2014 var två viktiga månader för mig, först alkoholstoppet och sen att börja med LCHF-kosten.

Idag på nyårsafton 2015 så ser jag det klart. Då vände det på riktigt eller hur jag ska uttrycka det. Att jag sedan fortsatt med att motionera regelbundet, först med promenader (sen januari 2015)  och nu även löprundor (juni 2015), gör saker och ting än bättre för mig. Jag har kämpat för detta och verkligen bitit i vissa dagar då det varit tufft samtidigt som jag någonstans djupt inom mig känt att alternativen inte finns längre. Leva eller dö. Låter drastiskt, men den känslan har varit stark inom mig. Leva eller dö.

Det enda som gnager och skaver idag är detta med kärlek och livspartner. Idag vet jag att kommer det så kommer det, det går inte att grubbla fram sådant. Det blir som det blir. Det jag kan göra är att må så bra som möjligt både fysiskt och psykiskt. Ta hand om mig själv och förstå att jag är värd det. Då blir det kanske lättare med självförtroende och mod att våga söka mer aktivt efter en man att älska. Så känns det i alla fall. Men som sagt, det blir som det blir med den saken.

En sak i taget. Sanningen gör oss fria. Bemöt människor såsom du själv vill bli bemött.

Nyårsafton 2015

GOTT NYTT 2016 vill jag önska er alla som läser på min blogg!

Annonser