Gubben är på gång

Siffrorna kommer från RunKeeper.

Tredje snabbaste joggen sedan jag började! Gubben är på gång. Överraskad över att det gick så pass fort redan nu efter min benskada.

Det var en märklig motionsrunda eftersom jag i början kände mig ganska trött och tankarna var inte på topp. Men sen kring halvmilen var det som om fan flög i mig och det kändes helt plötsligt bättre. Har fått till mig ett nytt tänkande som handlar om att inte ge upp och ta korta bitar i taget, små mål på vägen och sen ett jävlar anamma. Det ska bara gå att jogga i hyfsat tempo och kanske var det andra andningen som kickade in…

Åtta minuter till att kapa för målet jag har att springa en mil under en timme. Det är bara att kämpa vidare, för det ska jag klara någon gång innan kistlocket slår igen. Den dagen det sker då ska jag fira ordentligt med att unna mig någonting som jag tycker om.

Det tråkiga är att det skymmer på redan vid 4-tiden, vilket nog gör att jag måste sluta ännu tidigare de dagar jag ska jogga, för i mörker vill jag inte springa och då speciellt inte i elljusspåret.

Att jag bloggar så mycket om mitt motionerande har flera orsaker. Dels för att jag vill dokumentera, dels för att skingra tankarna kring andra saker, men också för att kanske inspirera någon annan att det går att vända och förändras. Det går att gå från en riktig soffpotatis och slöskalle (som jag var för ett år sedan) till att bli en hyfsad aktiv motionär genom att tänka annorlunda och vara långsiktig.

För jag började lugnt i februari med promenader. De ökade jag på sakta men säkert under våren för att börja med lätt jogging i juni. Det funkade så bra att under min semester i augusti drog jag på lite extra, vilket var lite för extra om jag säger som så. För trots min långsiktighet ökade jag på lite för fort där ett tag, men nu är jag tillbaka igen och tror mig ha lärt en läxa. Kommer inte att springa varannan dag, utan det blir 3 gånger i veckan istället, inte mer. Promenera lite längre sträckor får jag komplettera med när behovet finns.

Har gett mig sjuttsingen på att inte tappa detta nu. Köra på och ta en dag i taget. Varje gång jag drar ut på en runda borrar jag ner tankarna i att nu ska jag greja detta och så har jag delmål på vägen. Klara det krönet, greja den sträckan osv osv… det funkar för mig att tänka så. Skulle jag få negativa tankar om att jag inte orkar mer och vill bryta, då tänker jag hela tiden att detta är min chans, det är NU jag ska ta den här fajten och fortsätta. Spelar ingen roll hur fort det går, bara det går att springa vidare… det är ord som ofta klingar inom mig.

Nu har jag dravlat nog om detta. Keep on jogging eller vad det var han sjöng….