Den 23 oktober 1947 föddes min mamma Ann-Britt Pettersson. Idag skulle vi ha firat hennes 68-årsdag om hon hade levat. Men det gör hon inte. För den 3 januari 1981 ville hon inte mer. Hon var 33 år gammal då.
Det är idag väldigt konstigt att tänka tillbaka på detta som hände. Hon har snart varit död i 35 år. För det känns som ett helt annat liv, en annan tid då hon fanns i mitt liv. Det var inte många år, utan mellan 1965-1980 var hon min mamma. Sen har det liksom bara handlat om tankar och fantasier om att ha en mamma.
Detta är mammas dag. En dag varje år. För mig har det blivit alltmer självklart att åka till minnesplatsen där hennes och morfars gravstenar finns. Ett av få spår jag har kvar av mitt tidigare liv, även om det bara är två nötta och gamla gravstenar som står där.
För efteråt känns det skönt att ha gjort fint och snyggat till. Det gör det och det lutar nog åt att jag kommer att fortsätta att sköta detta eftersom det ändå är en tröst för mig att ha och gå till.
Sen pratar jag med mamma oavsett vad jag befinner mig ändå. Gravplatsen är inte en viktigare plats än någonting annat men det har ändå blivit någonting att hålla sig i, en tröst och något att skingra tankarna med ifrån denna sjuka värld som bara känns allt konstigare.
Egentligen är det märkligt vilka monument vi sätter upp över döda människor. En del har ju rent groteska stenar tycker jag. För vem egentligen? Många stenar är väldigt gamla och de ser inte ut som om någon besöker dem.
Är inte detta lite väl bisarrt? Att liksom förbereda i många år innan… roligt att vara den som går förbi och veta att här hamnar man tillslut.. bisarrt är ordet.
Minneslund och ingen sten. Ingenting som påminner om att jag en gång varit på den här jorden. Det är min önskan. Jag lever här och nu. Sen är det liksom andra som ska uppmärksammas, de levande och de som lever då. Om 100 år är vi alla som lever nu ändå bortglömda. Nästan alla i alla fall…
Här och nu. Vara i detta som händer idag. På bilden är jag på väg till familjen för en kort visit. Hälsade på äldsta dottern och yngsta sonen. Allt var bra. Gosade lite på kattungarna också. [Instagram]
Den 23 oktober 1947 föddes min mamma. Henne kommer jag att komma ihåg så länge jag lever. Kanske kommer mina barn att tänka på henne någon gång också, men sen…? Det är liksom livets gång att bli bortglömd tillslut…
jerryolsson.se 