
Det blev en lång promenad idag på nästan 8 km. Var bara tvungen och ni som läser mig regelbundet har hört det till leda nu. Men så är det.
Kom hem och somnade till en stund. Mina dagar är bra förutsägbara just nu. En del ilska kom upp under mina nästan 9 400 steg som mobilappen Hälsa skvallrade om. Det är inget jag kan formulera i ord mer än att jag alltför länge lyssnat på andra i brist på egen vilja beroende på alla möjliga saker. En del självförvållat men även en del för att jag inte visste bättre.
Eller kunde, klarade av och det är väl den aspekten som gör mig ilsken idag. De som bara försvann och där allt bara lades på mig utan någon form av reflektion. Men ok, jag hade väl kunnat vara annorlunda men ibland klarade jag inte av det helt enkelt, men det var i alla fall detta som jag blev arg över idag när jag gick och gick… låter bitter och det kanske jag är när jag tänker tillbaka på vissa saker och personer.
Bitterhet är livsfarligt. Det vet jag ju… Nej, nu får jag sluta älta.
Kolla in dessa härliga bilder som yngsta dottern skickade på Maja istället. Det är från gårdagen:



Av henne blir jag glad. Fina Maja.