Mina katter Felix och Maxi i morse. Så tacksam för att de båda satt där och väntade på käk. Båda två spann som jag vet inte vad och det var så mysigt. Uppskattar dem så mycket och de dagar då allt är som förr.
Vaknade en timme senare än vanligt i morse (klockan 7) tack vare matchen igår. Kunde inte varva ner efter den otroliga segern för U21-laget och somnade först vid 00.30-tiden och det är väldigt sent för mig numera. Så det blev senare buss eftersom tågen gick så konstigt efter ett visst klockslag och då spelade det ingen roll vilket färdmedel jag använde mig av med tanke på tiden.
Har ju alltmer att börja åka Upptåget in eftersom det bara tar 10 minuter. Bussen tar nästan en halvtimme. Det är en liten promenad till tågstationen men numera så är det skönt att röra på fläsket så det är nästan en fördel.
På tal om att röra på fläsket.. idag så sprang jag mellan 40-45 minuter utan att stanna! Nytt rekord och det kändes så bra efteråt. Blir nästan “hög” och känslan är skön helt enkelt. Att ha kommit dithän är ett stort plus och att jag inte tagit i för hårt från början så att säga så att jag åker på problem med benhinnorna känns också väldigt bra. Ja, det blir lite skryterier men det är ju så att detta hade varit helt otänkbart för mig bara för några månader sedan. Såg det inte komma alls på det här sättet.. ..och sen att det inte som tidigare försök blir att jag tar i för hårt från början, utan jag har verkligen tagit det lugnt. Först med promenader (sedan i februari) som blivit allt längre och nu löpning där jag sakta ökar på lite hela tiden.
Det känns som om det har vänt för mig nu. Varit ganska jobbiga dagar av samma gamla anledningar som tidigare. Svårt att förstå varför faktiskt och det visar väl att jag fortfarande stretar emot i tankarna gällande vissa saker. Medvetet så tycker jag ju inte det, men ni skulle ha varit med mig i fredags.. då mådde jag skit på ren svenska, men jag redde ut det på ett sätt som jag tidigare inte hade klarat av. Skiten är också bara i tankarna och jag gör inte verklighet av det, jag faller inte efter för genvägarna längre. Som egentligen inte alls är några genvägar utan förstörarvägar. Ni vet vad jag menar, eller hur?
Felix hemkomst, Sveriges guld och mitt rekord i löpningen är tre positiva saker som jag måste suga på extra länge för att inte fastna i det där mörka som hela tiden vill ta kommandot. Det är ju så att acceptans är det enda som fungerar. Att tro att saker och ting går att få bort helt ur tankarna, det har jag slutat att tro. Det handlar om att hitta verktyg som gör att de mörka dagarna inte resulterar i destruktiva handlingar.
För en allt större del i mig vill inte sitta där och vara slav under saker som sakta men säkert tar livet av mig. För det är ju faktiskt så det är. Det finns så mycket tankar inom mig kring detta, det viktiga är att jag tar beslut som jag vet är bra för mig. Vägen fram är olika för oss alla. En del ger upp, en del kämpar på och en del ljuger för sig själva med katastrofala följder som resultat. Jag kämpar på!
jerryolsson.se 