En bild som inte var menad att bli. Men jag tycker den ganska bra visar vad jag sysslat med under dagen. Hur det kändes i början och hur jag vägrade ge mig.
Ja, jag tränar på dessa bilder på mig själv. Selfie både här och där och här är jag precis nyjoggad och känner mig jävligt nöjd med mig själv.
För mitt mål var att jogga till Fullerö Handel utan att stanna. Nu vet jag inte exakt hur långt det är dit från mitt hem, men 5 kilometer är nog inte i underkant. Det gick bra och jag klarade det. [Instagram] (Där jag för övrigt nu lagt ut exakt 1 000 bilder.)
Tänk om någon för bara ett halvår sedan sa att jag skulle jogga till Fullerö utan att stanna… hahaha.. tänker jag så känns det ju faktiskt bättre inom mig.
Kostade på mig en dricka och vilade en liten stund.
Tankens kraft är otrolig. På många sätt. I löpningen, att inte ge sig. I omsorgen om sig själv, att inte låta det destruktiva ta över, som det alltid gjorde förr om åren. Inte låta sig luras av det som i det långa loppet sänker en. Det handlar om liv och död för mig. Det mantrat hjälper mig att göra rätt val, även om det vissa stunder är jobbigt som fan av olika anledningar.
Tanken påverkar oss mer än vi tror. Det är min bestämda uppfattning efter det jag var med om igår kväll. En ganska märklig känsla efter skeenden som jag inte kan skriva öppet om.
På vägen tillbaka så tog jag det lugnt och njöt av vädret. Faktiskt den första “riktiga” sommardagen tycker jag. Den kom den 27 juni och det är ju bättre sent än aldrig.
Tog en hel del bilder. Vissa blev coola.
Kraften i det positiva jag faktiskt gör för mig själv förstärker det hela och goda i mig. Hela tiden, även om det ibland känns som motsatsen. Skriver, tar bort och känner obehag. Kan inte förklara för er utan att hemfalla till patetiska ord. Det gamla vanliga i mitt liv plågar mig ofta, vilket gör att jag liksom bara ger upp. Men ändå inte. Det är så jävla konstigt det hela.
Det får vara så jävla konstigt det vill förresten. Jag klarar inte allt. Så är det bara och ett par återbud var jag tvungen till i sommar. Det plågade mig så mycket att jag blev helt sänkt av det. Varken får eller kan bestämma allt i förväg. Blir det något i sommar så blir det spontant och får komma som det kommer. Kan inte bestämma något längre eftersom jag då får sådan jävla ångest av det. Det är nog med det som jag inte kan välja bort och det är flera saker som ska ske inom de närmaste månaderna.
Det är så det får bli för mig. Tre veckor kvar till semester för övrigt.
jerryolsson.se 