Tofflans blogg

Det är tur att jag har Tofflan som kommenterar på min blogg. Annars så vore det tyst och ödsligt här hos mig. Häromdagen så skrev jag en post med namnet Vem kramar du? och undrade:

Det vore kul att höra hur ni som läser här ser på kramar? Är det ok att krama vem som helst? Om inte, vart går era gränser? Vem kramar du?

328 tittade in på min blogg den dagen. En person svarade på min uppriktigt nyfikna fråga. Nu har jag inga föreställningar längre om att få kommentarer överhuvudtaget, men lite symptomatiskt är det tycker jag.

Med kommentarer menar jag givetvis sådana som inte fejkar och kommenterar via falska e-postadresser och anonyminiseringservrar (ja, jag ser sådant och det åker direkt ner i skräpposten). Men nog borde någon annan av de 326 som tittade in vara sig själv och kunna kommentera någon gång och då speciellt på en sådan okontroversiell fråga?

Eller är jag för krävande nu? Är det för mycket begärt att människor är sig själva och inte anonyma? Det är få äkta kommentarer. Visst, en del vill inte kommentera och det förstår jag, fast jag tror ju att det beror på annat i vissa fall, faktiskt.

För jag vet att kommenterandet har minskat drastiskt sedan Facebook, Twitter, Instagram och allt vad det heter slog genom på bred front. Man pratar där istället även om jag tycker det har minskat där också de sista året.

Det kanske är så att jag får fortsätta som apan, alla känner apan, men apan känner ingen, förutom Tofflan som är barmhärtig och skakar lite liv i denna borttynande och trötta blogg med sina ord då och då…

Annonser