Äntligen! Fredagen den 12 juni så kom sommaren. På riktigt!

Förmiddagsfika på jobbet. Ville inte gå in och sätta mig i möte. Men, det fanns en tid att passa…

En härlig blomma i min lilla trädgård. Tyvärr så vet jag inte namnet på den. Men jag gillar färgen.

Trädgården ja… jag hade nog fel taktik i år. Gav sjuttsingen i att klippa gräset lite för länge eftersom jag ville spara för att se alla prästkragarna växa upp. Men det blev lite för mycket av det goda så att säga, så idag så försökte jag ansa upp det lite. Resultatet tveksamt som ni ser. Men jag gillar ju prästkragarna.

De finns även i rabatten och där låter jag de få vara kvar.

Denna fina sommardag ger mig kraft. Även om jag är slut mentalt så får jag kraft av solen och värmen. I morgon så är sista dagen som jag behöver prestera på ett tag. Vad jag nu vet i alla fall… med prestera menar jag att göra saker där det finns förväntningar på mig.
Yngsta sonen har kommit till mig idag och nu stannar han hos sin pappa i 14 dagar. Bara det gör att dagarna får en helt annan mening för mig. Så är det och så känner jag. Det blir ett annat liv, ett liv som jag gillar bättre än att vara ensam de andra 14 dagarna.