Tidig morgon. Äntligen sol och det var härligt att vara ute så tidigt som jag nu var.
Har ju fått fart på benen, tro det eller ej, så den här veckan har jag tagit tåget två ggr, vilket innebär en längre promenad till stationen, men istället är jag i stan på 10 minuter (mot 25 med buss).
Syrenerna blommar för fullt överallt. Det är en härlig syn.
Tidig på jobbet. Mycket webbande och ganska rörigt i processerna om jag säger som så. Folk förutsätter att jag kan ställa upp när som helst och släppa allt annat. Sådant tär och gör att jag kommer efter och tacka sjuttsingen då för att hjärnan går på högvarv och jag är klarvaken halv tre, mitt i natten.
Så det var ganska slut i rutan när jag åkte hem vid 15-tiden, men jag drog ändå ut på en löprunda. För jag har gett mig sjuttsingen nu på att fullfölja den plan jag har.
Sen efteråt, då känns det ju så skönt och den känslan jagar jag numera. På ren svenska: Jag blir så jävla nöjd med mig själv! För en gång skull i livet! Det är en tillfredsställelse efteråt med att vara envis och inte fuska, vare sig det gäller kosten eller motionen. För det är nu eller aldrig för mig. Jag blir inte yngre! Tanken på att skjuta upp saker eller göra det mildare finns visst där, men det är som om jag har en hel armé inom mig nu som pushar mig framåt. Nu eller aldrig!
På lunchen träffade jag Clabbe. Vårt samtal kom in på ganska allvarliga saker. Livet ger och livet tar. Det gäller bara att försöka lindra så gott det går inför vissa faktum. Hans äldsta son ska gifta sig i sommar så efter lunchen gjorde jag honom sällskap på vägen till skräddaren. En snygg skräddarsydd kostym.
Fångar kornen av glädje. Av det som gör gott. De finns där.
jerryolsson.se 