
Det är så mycket inom mig dessa dagar. Så mycket som far och flyger åt alla håll. I min värld, den som snurrar runt mig är det rörigt just nu. Skriver av mig till himlen. Gör det jag ska enligt min livsplan, även om jag inte förstår så mycket just nu.
För det finns så mycket positiva tecken som jag försöker att se. Årsdagen av total avhållsamhet från alkoholen är snart här. Ett av mina stora mål. Inte klappar jag på mig för det, utan det liksom bara något jag konstaterar. Ungefär som om att det är självklart.
220 dagar med LCHF som givit mig en lekamen med 25 kg mindre fläsk. Inte ser jag det, utan det enda som jag ser är magen och att jag fortfarande är fet som en valross. Fortfarande så slår jag och slår… ser bara att det är lika mycket kvar och att det går för sakta.
Även om jag fastnar i gamla mönster just nu, vet jag också att det bara finns en väg framåt. Det handlar om liv eller död för mig.
Life is a like a desert
An oasis too confuse me
So I walk this razors edge
Will I stand or will I fallMadonna – Wash All Over Me
Jag kommer att fortsätta att stå upp, oavsett. Så länge jag kan tänka klart och så länge mitt medvetande fungerar på det sätt som det gör när jag skriver dessa rader, så länge kämpar jag vidare. För jag har inget val.
När det gör för ont, då skriver jag till himlen.