Susanna Kallur stod igår för en bedrift med stort B. Jag är den första att erkänna att jag tvivlat och aldrig trott att hon skulle komma tillbaka på det sätt som hon nu har gjort.

För åren gick och motgångarna var fler än framgångarna. Hoppades däremot det gjorde jag verkligen och jag led så med henne när det var tufft. Jag önskade så att vi skulle få se henne tävla igen, men tvivlet fanns där. Idag är det bara att bocka och säga förlåt för att jag tvivlade.

Skärmdump från SVT 
En tårögd och glad Sanna Kallur efter försöken. Skärmdump från SVT-intervju.

Tala om att jag igår fick både gåshud och var otroligt glad när jag såg henne igen på löparbanorna. Intervjun med henne fick ögonen att tåras av glädje, även hos mig.

Hon har kämpat så sedan 2008 för att komma tillbaka. Försök, bakslag och fler tester som inte gått så bra. Tårar och kamp. Men hon gav aldrig upp, vilken styrka alltså!

Att hon igår kom fyra (en hundradel från pallen) är ingenting annat än en stor bragd. Hon sprang 60 meter häck på 8,14. Klarade direkt kvalgränsen till EM. Årets bragd, redan nu? Orden räcker inte till för att beskriva det hon har gjort.

Det härliga med henne är att hon siktar högt och målet är att springa OS i Rio 2016. Sanna Kallur hymlar inte heller med att det är guld som gäller. Så befriande inställning och nu finns det bara ett ord, välkommen tillbaka till världstoppen, där du hör hemma!

Sanna skriver själv om gårdagen på sin blogg.

Annonser