2014-12-03 Lunch med Claes

I onsdags så bjöd Clabbe på lunch. Då bet jag ihop och låtsades som om allt var som vanligt. Det var inget fel på sällskapet, utan mer på mig och mitt mående.

2014-12-03 Musikhjälpen

Musikhjälpen håller till på Stora torget i Uppsala mellan den 8-14 december.

2014-12-04

Egentligen vet jag inte varför jag har så bråttom med att få upp julgranen i år. Det är som en inre stress att allt ska vara klart så fort det bara går. För att sen ta det lugnt…  ja, jag vet inte faktiskt, men nu är plastis uppe i alla fall.

2014-12-05

Har också fått fart när det gäller julklappar. Beställt och planerat tidigare än någonsin. För att liksom få det klart.

Har jobbat hemifrån idag en hel del, trots att jag är hängig och har ont i halsen. Men jag får skylla mig själv som inte kan låta bli att kolla mejlen via mobilen. Det blir liksom bara så och då när jag ser någonting akut, då känner jag ett inre tvång att fixa det. Numera så spelar det ju ingen roll vart jag befinner mig rent kroppsligt, utan det är ju bara att koppla upp sig och jobba.

Jag vet att det är en stor egen förskyllan över detta beteende, men det blir lite som en ond cirkel, hela situationen nu när det gäller mitt jobb. För nu när vi är en kort på jobbet och jag fått ansvaret för webbarna, så vill jag inte att det ska komma efter alltför mycket. Jag känner en egen press på att åtminstone hålla det viktigaste uppdaterat och då spelar det ingen roll hur hängig jag är eller hur ont det gör i halsen. Jag kan liksom inte släppa taget och det är inget bra egentligen, jag vet ju det. Det bygger upp en inre stress som sätter sig på kroppen och kanske är det därför som jag mår som jag gör nu? Det är ju andra saker som inte heller är riktigt bra just nu i min allt mindre hydda.

Det lite jobbiga är att det känns ok rent intellektuellt, eller så intalar jag mig det i alla fall, att jobba på det här sättet, just för att jag har svårt att släppa kontrollen och sen dessutom på omvägar få höra hur illa våra webbar sköts. Då mår jag dåligt av det.

Frågan är om jag kan stiga av självmant när det börjar närma sig den nivån då det kan bli farligt för mig? Jag vet faktiskt inte idag, men när jag kan skriva om det på det här sättet så kanske det i sig är ett svar? För många år sedan, så var jag ju ytterst nära att “åka dit” på någonting som liknar utbrändhet.. och där tycker jag ju inte själv att jag är idag. Ja, jag vet inte jag om jag återigen ljuger för mig själv.

Ingen är oumbärlig och att försöka ligga steget före hela tiden, det går liksom inte. Ändå så håller jag på just med detta och det skapar en känsla av att jag är jagad. Hela tiden. Måste släppa saker och ting och ju mer jag skriver om det nu, ju tokigare känner jag ju att det har blivit den sista tiden. För vem försöker jag imponera på egentligen?

Att webba är det roligaste jag vet. Det är synd att jag inte fick hålla på bara med det på 100% av min tjänst. Då hade det varit annat. Men idag så har jag ju även den andra biten med datorer och telefoni. Det blir bara för mycket. Istället för att ta tag i saker grundligt, så är jag och snuddar vid många uppgifter och det blir varken hackat eller malet. I det ligger också en stress att aldrig riktigt känna sig nöjd.

Vad jag längtar efter en ny webbredaktör på kansliet! Tyvärr så vet jag nu att det inte blev den jag önskade heller… (;-(

Annonser