Min pappa 1940

Idag är det Fars dag. Det är en dag då barn firar sina fäder, eller ska göra det om kommersen får som den vill.

Firandet kommer från USA och det började med att Sonora Smart Dodd 1910 ville hedra sin far. Detta spred sig och 1966 så beslutade dåvarande amerikanske presidenten Lyndon B. Johnson att tredje söndagen i juni skulle vara Fars dag i hela USA.

141109

Min egen far, bilder från 70-80 talet.

Firandet är på olika datum i olika länder. Till vårt land kom detta 1931 och firades till en början, precis som i USA, i början på juni. Detta ändrades dock senare för att som det heter ligga bättre i förhållande till Mors dag, vilket gör att vi numera firar Fars dag den andra söndagen i november.

På Fars dag så ska man som sagt var, fira och hedra sin far. Presenter, tillrop och en positiv inställning till sin farsa. För mig, är det väldigt komplicerat, att försöka få till detta, till en väldigt frånvarande pappa, så jag försöker fokusera just på att han gav mig livet.

För oavsett, så är det ju på det viset att utan honom så hade jag inte skrivit de här raderna. Försöker jag ännu lite till och ser min far i ett högre perspektiv och med andliga förtecken, så har han även givit mig ett liv med många känslor. Känslor som i många fall varit svåra och tuffa att komma igenom. Det är väl ungefär så jag känner när jag anstränger mig och hittar det mest positiva med den far jag har i det här livet.

Min far är född 1938, vilket betyder att han fyllt 76 år. Ibland så ringer det och jag berättade då för honom en gång för flera år sedan, att istället ringa mig när han var nykter, men det kommer han aldrig ihåg. Så det blir några samtal om året, där han till hälften hotar och till hälften vädjar. Men när han inte, efter alla dessa år, inte ens kan höra av sig till mig nykter, då får det vara. Orkar helt enkelt inte längre… …visst fan känns det inom mig, som ett öppet sår som aldrig vill läka.. Men idag fokuserar jag på att han födde mig. Det måste jag.

Alla omsorgspersoners dag som TV4 nu på morgonen berättar om, det tilltalar mig bättre, just utifrån den familjesituation jag lever i sedan flera år tillbaka:

Alla omsorgspersoners dag firas med att i valfria former uttrycka kärlek och respekt för alla good enough vuxna som, oavsett vilken biologisk, social, juridisk koppling vi har till barn, ger dem omsorg i vått och torrt. Det är stort att ha ansvar för en annan människa. Omsorgsåtaganden innehåller så många utmaningar!

Mer hos hejevent.se

Annonser