Tim Cook

Tänk om jag kunde instämma i de ord som Apples VD Tim Cook sa häromdagen. Tänk om jag kunde säga de orden till mig själv.

I hela mitt liv har jag kämpat med att acceptera den jag är. Idag vågar jag påstå att en stor del i att jag dövade mig med alkohol berodde just på detta. Att jag har känt sådan aversion och sådant äckel emot mig själv, just för detta att jag faktiskt är homosexuell.

För många år sedan var jag på väg att acceptera mig själv fullt ut. Stolthet är väl ett för starkt ord, men jag skrev öppet om min situation och då var det ju bisexuell jag var. Vågade inte alls säga att jag var homosexuell. Åkte på Pride några svängar och försökte verkligen.

Jag fick en fin familj och trodde verkligen att det var den väg jag skulle gå. Det är en historia för sig (och ja, jag tackar Gud för mina barn, mina jordiska änglar, och att det blev som det blev trots allt gällande den här biten, ok?), men i alla fall, jag skrev positiva texter och hade en öppen attityd till mig själv och detta med att vara homosexuell i en heterosexuell familjekonstellation. Försökte verkligen acceptera den jag var utifrån ett förhållningssätt som var omöjligt i längden.

Sen att vi båda hade tvivel och funderingar kring vilka vi var, bara det en ganska otrolig historia när jag nu tänker tillbaka på det… men i alla fall…

Det slutade då i alla fall med att jag fick en galning efter mig. En som avskydde sådana som mig och det gjorde att känslor och tankar från förr kom tillbaka. Skamkänslorna åt upp mig inifrån och jag mådde inte alls bra under flera år efter detta. Det slutade även med att jag lade ner allt bloggande under en tid.

För det var ju också en form av bekräftelse av hur fel och skamligt det var att ens försöka vara sig själv. Det tog mycket hårdare än vad jag har erkänt för någon. Så lätt var jag alltså att få omkull och tvivla på mig själv. Hade ingen som helst självrespekt och självhatet fick förnyat bränsle. Barn- och ungdomsårens händelser kom tillbaka med kraft!

Fortfarande så har jag väldigt svårt att skriva vissa rader. Min längtan efter en man att älska till exempel är någonting jag har väldigt svårt att prata om och skriva om öppet här på bloggen.

Varför det fortfarande är på det viset, det kan jag inte svara på? Kanske beror det på min historia och hur jag, flera gånger med alkoholens hjälp, satt mig i situationer som bara skapat ångest inom mig? Jag vet faktiskt inte varför jag fortfarande inte kan stå för den jag är, och då speciellt inte inför mig själv.

För mig handlar det om att acceptera den jag är. Varken mer eller mindre. Det hade varit så mycket enklare om jag tillhört majoriteten och inte haft dessa tankar genom hela mitt liv. Ja, så känner jag faktiskt innerst inne, även om jag numera försöker acceptera min längtan idag.

Att kunna älska måste ju vara det viktigaste. Att vara sann emot sig själv. Det är ord jag hela tiden säger till andra och skriver om. Men använder jag mig själv av detta innerst inne?

Det är precis som om vissa händelser har etsat sig fast i minnet på mig. Som om jag inte unnar mig detta, som om jag inte är värd att få älska någon. Jag vet, det låter inte klokt och då speciellt inte efter alla dessa år. Men det är ju så jag känner och jag har legat lågt med dejting och sådant under flera år nu. Är inte registrerad någonstans och sanningen är att jag orkar inte med det längre. Det får vara som det är och jag har accepterat att jag kommer att leva ensam resten av mitt liv.

Vet inte riktigt hur jag med hela mitt hjärta ska kunna säga de ord som Tim Cook sa häromdagen. Det är min kamp idag att ärligt kunna säga att jag accepterar mig själv fullt ut.

På ett högre plan så vet jag varför jag måste gå igenom det jag gör. Ingenting sker av en slump. Min väg är utstakad och det är vissa saker jag måste igenom. Det vet jag, men det gör det inte lättare för det. Livet handlar om att känna och att acceptera. Valen har vi att göra om vägen blir rak eller krokig, men riktningen finns alltid där. Det gäller oss alla som valt att gå ner på jorden.

Tänker ibland på den där lilla Jerry. Han som då ingenting visste utan bara agerade utifrån sina känslor, de som bara var där. Han som sen trodde att orden om hur fel han var, att de var sanningen och som sen tryckte tillbaka det som han kände inom sig i så många år. Stackars jävel, som inte begrep bättre! Det är svårt att tänka på honom idag. Det ger mig en jävla ångest helt enkelt. Fortfarande och efter alla dessa år.

2011 så skrev jag en post med namnet Din jävla bög. Mycket av orden stämmer fortfarande och längtan finns kvar inom mig… en längtan jag av olika anledningar inte kan eller vågar bejaka. Fortfarande är det så.

Tim Cook iPride

Att Tim Cook nu går ut på de sätt han gör, det tror jag har stor betydelse för en del och då speciellt i de länder där homosexualitet är förbjudet och kriminellt. Att då Apples högsta chef är bög, det är liksom någonting som inte går att komma runt… …symboliskt så tror jag det har stort värde runtom i världen. I det är jag verkligen med Cook och i det har han gjort en stor sak.

Mitt eget mål?
Att en dag kunna säga exakt de ord som Cook sa och mena det med hela mitt hjärta:

Tim Cook

Annonser