2014-10-02

I morgon så byter jag arbetsrum. En våning upp, efter flera år på samma ställe.

Kommer på mig flera gånger att jag är onödigt negativ till sakernas tillstånd just nu. Vid förmiddagsfikat så presenterades ännu en nyanställd på jobbet och hans ord om att han gillar förändring och att det ska hända saker istället för stiltje och stillhet, försökte jag verkligen ta till mig.

Hurtflåsiga människor utan botten är ju svåra normalt sätt att lyssna på, men jag känner att jag måste försöka bryta mitt eget mående just nu. Men det är svårt.

Längtar så oerhört efter mina barn och något annat att tänka på.

2014-10-02

Under flera år så hände det inte så mycket, det tuffade på och var det förändringar så var det i ett lugnt tempo där förankring var viktigt. Nu helt plötsligt så händer det massor av saker väldigt fort och för mig och många andra är det lite för mycket just nu. Det är förvirrat och mycket är oklart. Tänker också på möjliga scenarier i framtiden och det gör mig bara oroligare. Hänger liksom inte riktigt med i allt som sker just nu.

Det är verkligen träning detta för mig att släppa taget och inte bry mig. Två nätter i rad nu så har hjärnan gått på högvarv, med resultat av att jag sovit väldigt oregelbundet och allt för få timmar.

Har också tendenser rent kroppsligt som jag så väl känner igen från förr. Prioritera rätt, inte gå igång på struntsaker och andas både en och två gånger innan jag reagerar är ju medicinen mot allt detta. Visst låter det bra? Men sen i skarpt läge, så glömmer jag allting och liksom bara agerar… …men resultat att kroppen värker och skriker åt mig.

Men jag är helt övertygad om att när jag klarat av första steget, att rent fysiskt få jobba på en annan plats i huset, så lättar det. I alla fall något.

Annonser