Uppsala kommun svarar Frida

Häromdagen fick min dotter Frida ett brev från Skolinspektionen. Det innehöll ett svar från Uppsala kommun med anledning av den anmälan hon har gjort emot dem.

I och med detta har Uppsalanyheter intervjuat henne. Stämplades som begåvningshandikappad är rubriken och förtroendet Frida har för Tofflan (som intervjuar henne) visar sig väl i artikeln.

Jag har själv fått tagit del av det svar Uppsala kommun givit på de frågor som Skolinspektionen hade till dem.

De får ju i svaret bland annat redovisa för de utredningar som gjorts och redan där är det stora luckor. Mellan juni 2002 och juni 2010 så gjordes ingenting. Den förklaring kommunen ger på varför de inte agerade under dessa 8 år ryms i ett enda stycke! Ordagrant så skriver de:

Personal i särskolan har uppgett att de vid tillfälle påtalat för dåvarande skolpsykolog, som inte längre tjänstgör, behov av förnyad utredning för att bedöma tillhörigheten.
Skolplaceringen har också följts upp årligen vid klasskonferenser. Där har redogjorts för arbetet att inkludera flickan i grundskolelass i vissa ämnen.

Detta är alltså det svar som kommunen ger vad de gjort under åtta år! Jag tycker det helt klart visar att de skyller på en idag pensionerad skolpsykolog och verkar på fullaste allvar mena att just för detta har ingen annan ansvar?! Är inte det att göra det lite väl lätt för sig?

140908

Jag tycker också att det är konstigt att de skriver att personal i särskolan pratat om behov av förnyad utredning. Det är ingenting som jag kommer ihåg att vi ens blev varse under de gånger som vi samtalade om Frida. För de sa de i alla fall inte till oss…

Det jag däremot minns är att jag vid ett par tillfällen och då speciellt de första åren nämnde detta med vanlig klass, men det var helt uteslutet enligt lärarna. Kände mig nästan dum att ens nämna det. Det är den känslan jag får idag när jag tänker på det.

Jag och Anna trodde på dem, på deras professionalitet och kunskap, att deras ord var riktiga. Åren gick och orden om utredning hördes aldrig från de som borde veta.

Kontentan är alltså den att Uppsala kommun under dessa åtta år hänvisar till en pensionerad skolpsykolog samt att skolplaceringen diskuterats internt bland lärarna och inte i samverkan med oss föräldrar. Jag kan inte dra några andra slutsatser.

Att Frida sedan utreddes först 2010 beror ju enbart på att hon då mådde så dåligt och inte orkade mer. Detta var en tid som ingen av oss vill ha tillbaka och lite revansch fick hon redan då när psykologen konstaterade att hon var normalbegåvad.

Han konstaterar också “att hon befunnit sig i en skolmiljö som inte stimulerat henne tillräckligt”, vilket också kommunen tar upp och poängterar i sitt svar till Skolinspektionen. Att de agerat fel under dessa år, de skriver de inte rakt ut någonstans, men genom att just ta med den meningen, så drar i alla fall jag den slutsatsen att de håller med om vad psykologen skriver.

Det minsta kommunen nu skulle kunna göra är att hjälpa henne med adekvat utbildning och resurser för att ha en chans att komma på rätt köl igen. Det som är gjort är gjort och det kommer hon alltid att bära med sig eftersom kommunens brist på agerande under dessa år har påverkat henne för livet.

Nu hoppas jag att hon får upprättelse och förhoppningsvis kommer Skolinspektionens dom och Uppsala kommuns framtida agerande ge henne det fullt ut.

Relaterat
UNT – Gick felaktigt i särskola (140815)
P4 Uppland – Hon gick nio år i särskola – utan att behöva det (140816)
SVT Uppland – Placerades felaktigt i särskola – i nio år (140816)

Tofflan – Stämplades som begåvningshandikappad

18 svar till “Uppsala kommun svarar Frida”

  1. Tog du illa upp? Du missförstod mig nog. Jag har inget intresse av att veta barnets inkomst med mera utan detta var retoriska frågor menade att skapa tankar. Pension mm påverkas av detta. Svaren på dem räcker att du vet. Detta med terapi var inget elakt menat utan läser man artikeln och hör intervjun får man veta att hon mått mycket dåligt. Det påverkar en i mycket i livet. Terapi är underskattat och tolkas ofta fel.

    Ert fall kom upp på jobbet och jag har ett barn med lätt handikapp som blivit diskriminerat. Annars hade jag inte brytt mig och förstått.
    Det är lätt att ge upp men det ordnar sig med kamp. Ni har mycket att ”slåss” mot men det klarar ni bara ni gör slag i saken.
    Vi får hoppas allt går vägen väl bekomme! 🙂

  2. gstvb: Vet inte vem du är. Tycker frågorna börjar bli sådana att jag inte vill säga mer än det jag sagt utan att min dotter är med och ”tycker till”. Tack ändå för att du bryr dig.

  3. Självklart vet jag inte om hur din dotter eller ni mår. De flesta kan dock inte leva så att man bara väntar. Jag är dock säker att en utbildning, praktik eller jobb ger henne en stärkt självkänsla och ett förbättrat mående av detta. Känslan av att klara av det och slå kommunen på fingrarna! Att göra något vettig gör att de flesta kan gå vidare.
    Praktik med något hon är intresserad av kunde både vara roligt och nyttigt.
    Hur får inkomst? Klarar hon att leva på det lilla stöd hon troligen får?
    När ska Skolinspektionen ge svar? Detta måste ni trycka på, och snabba på. Jag vet hur myndigheter fungerar… Försöker förhala och lägga locket på… Ungefär som de gjorde med hennes icke-utredningar i skolan. Ju längre tiden går desto mindre ansvar tar dem, och lägger det på er, enskilda individer.
    Ett udda förslag, men kanske behöver hon gå i terapi? Hon verkar ha mått mycket dåligt utav detta. Människan är så liten mot myndigheterna.. Det är skrämmande!

    Varsågod. Jag vet hur arg jag skulle vara om detta hänt mina barn. Man krigar ju för sina barn 🙂

  4. gstvb: Tyvärr så är det ju så, att det är inte bara detta som varit jobbigt för min dotter i höst. Hon har mått mycket dåligt över att bli lämnad på ett sätt som ingen av oss trodde och det har satt sina spår. Att tänka på utbildning nu, det har varit uteslutet för henne. Det har mer handlat om att gå vidare överhuvudtaget. Det ser ljusare ut nu, men hon är fortfarande i en fas av läkning.
    Tyvärr är det ju så också att Skolinspektionen fortfarande inte har hört av sig med ett beslut. Det är också en bidragande orsak till att ingenting händer just nu. Tack för tumhållning och vettiga tankar kring det hela.

  5. Det är bara att kämpa vidare! Hon verkar helt klar i sinnet och bör ta tag i sin utbildning själv å det snaraste. Innan kommunen kommer till skott hinner nog allt för mycket viktig tid passera… Här gäller det att ta ansvar själv och jobba vidare med utbildningen för att klara sig inte bara nu, men även 10-50år framåt i livet också! Ibland finns inga lätta vägar, så man måste åtminstone påbörja de svåra vägarna för att nå sitt mål. ”NÄR” man mår målet kan vara mindre viktigt…
    Beundransvärt och mycket viktigt att hon träffade ”sin Peter”. Ibland behövs nya ögon och nytt kämparglöd för att orka ta sig vidare med sådana saker som dessa. Det är mycket värt när någon kämpar MED en. Annars står man väldigt ensam…

    Hela detta ”ärende” verkar dåligt skött från dag ett… Inga uppföljningar under ÅTTA hela år? Det är inte klokt! Alla gör smärre uppföljningar i skolan speciellt i sjätte och inför åttonde klass. Extra vikt borde då ligga på barn som man anser har en diagnos – så att även dessa barn kan nå målen och komma så långt som möjligt. Det känns som att kommunen sysslat med förvaring av barnen, och hoppats att de skulle klara sig vidare i livet ändå…
    Som föräldrar är det lätt att lita blind på skolan, och blev ni invaggade i att allt var okej förstår man det ännu mera. Det är oavsett försent nu. Inget kan göras om…. Nu är det viktigt att göra rätt val och att inte tappa glöden, trots att det måste vara motigt med ett sådant icke-svar från kommunen! Ni måste kämpa på, och tillsammans klarar ni detta! Förhoppningsvis hjälper kommunen till! Det gäller att planera långsiktigt så att hon får en klar utbildning eller ett jobb så snart som möjligt.

    Håller alla tummar för att detta rättas till och blir så bra som möjligt!
    Tips är att söka jobb eller praktik via Twitter och Facebook. Be många att retweeta/dela så finns säkert någon som har en ledig plats och läser det.

  6. Jag tror de gjorde rätt som inte satte en diagnos på henne när hon var 6 år. Det är nog svårt att diagnosticera så små barn. Men som sagt de skulle ha följt upp Fridas utveckling och ställt diagnos när de hade mer kött på benen.

  7. Gunnar: Skolan förväxlade inte begreppen när hon var liten. De ville inte sätta någon diagnos på henne när hon var 6 år! De tyckte inte att någonting passade och idag kanske det var ett stort misstag. Jag minns väl hur vi undrade varför de inte kunde ge henne någon diagnos utan liksom bara släppte allt och konstaterade att hon var begåvningshandikappad. Hur man nu kan säga så om en 6-åring, utan att ens följa upp det senare?!!

    Hon mådde så dåligt som 15-åring och förstod först inte varför. Det var en mycket jobbig tid. Hon kände sig inte hemma där hon var sedan flera år och sen fick hon hjälp av en psykolog som tog henne på allvar. Hon var helt normalbegåvad och hade Aspbergers.. hon blev så lättad och efter det så var hon så arg och besviken på skolan, kommunen och även oss föräldrar. Det förstår jag.

    Hon har växt som själ och uppvisar idag bra mycket mer klokhet än många andra av oss i samhället.

    Du skriver:
    ”Problemet var att skolan inte följde upp Fridas utveckling tillräckligt mycket för att upptäcka att hon inte var begåvningshandikappad och eftersom de inte gjorde det så fick Frida en skolgång som inte stimulerade henne tillräckligt.”

    Det är precis detta allting handlar om! Amen!

  8. Anna: Hej och tack för dina synpunkter. Hon har ingen ”störning” som du skriver, utan hon har fått diagnosen Aspberger som spänner över många sätt att vara. Störning för mig låter väldigt kantigt och det tycker inte jag stämmer in på Frida alls.

    Idag är jag säker på att hon skulle ha klarat av en vanlig skolgång med stöd! Jag bannar mig själv många gånger för att jag inte hade den intensiteten i min tro då, som jag idag har. Hon växte upp och förändrades, vilket gäller många barn i vårt samhälle. Att hon behövde stöd ja, men jag tror som sagt var nu att det hade fungerat.

    Kommunen har gjort fel och det har jag skrivit om i min post. De brydde sig inte på ren svenska att följa upp henne från 2002.. skyller ifrån sig på skolpsykolog som inte är i tjänst idag. Mitt misstag var att jag nöjde mig med de svar jag fick när vi pratade om Frida. Ville inte bråka och det ångrar jag så idag.

    Precis, Anna då borde hon själv få styra sina val och i det tycker jag kommunen idag är skyldig att hjälpa henne vidare.

  9. Anna, du har inte läst allt som har skrivits om Frida på SR, Uppsalanyheter, Tåfflans och Jerrys bloggar. Frida har redan försökt att läsa in betygen men det blev för tufft av olika anledningar. Det stämmer att hon har en annan diagnos. Asperger heter den och det var nog den som skolan förväxlade med begåningshandikapp när hon var barn. Skolan gjorde nog rätt när de konstaterade att Frida inte var som alla andra barn. Problemet var att skolan inte följde upp Fridas utveckling tillräckligt mycket för att upptäcka att hon inte var begåvnignshandikappad och eftersom de inte gjorde det så fick Frida en skolgång som inte stimulerade henne tillräckligt.
    Sedan tror jag inte det där med de andra elevernas ålder är så viktigt eftersom Fridas problem knappast är de andra elvernas ålder. Frida blev illa behandlad av sina klasskamrater när hon samläste engelska med vanliga elever så jämnåriga klasskamrater är ingen garanti för att hon ska tvias i skolan. Frida har asperger FTW!
    Gymnasiet är överskattat tycker jag. Fridas hjärna fungerar annorlunda och jag är inte säker på att en person med Fridas sätt att tänka har på gymnasiet att göra överhuvudtaget. Det skulle vara på IV som du skrev då. Jag tycker att gymnasiet och universitet är till för vanliga svennebananer som ska leva helt vanliga svenssonliv med allt vad det innebär. Frida är annorlunda och ska nog inte marchera i takt med alla andra i samhället. Det är här jag tror att man måste börja. Vem är Frida? Vad är hennes styrkor och svagheter? När man har svaret på de frågorna så tycker jag att kommunen och Arbetsförmedlingen ska erbjuda Frida ett sådant arbete så att hon får arbeta med någonting som hon är bra på. Det blir nog bäst för alla i det långa loppet.

  10. Jag tycker att kommunen borde hjälpa henne till ett gymnasieförberedande program, som IV. Då kan hon sedan välja ett gymnasium som har den inriktning hon är intresserad utav. Att bara komma in på ett gymnasium är för svårt, därför behövs typ IV.
    Dessutom bör detta ske snarast. Ju äldre hon blir desto mindre troligt blir det att hon kommer trivas och må bra i en skolform för yngre elever än hon själv.

    Då kan hon själv styra sina val i livet, som hon borde fått ifrån början.

  11. Vad jag förstått så lider hon utav någon annan störning? Ursäkta mig om jag kommer ihåg fel. Har läst det på din blogg?

    Det är den enda saken som skulle kunna vara till Er nackdel. Om hon har svårigheter som visade sig i tidig ålder är det lätt att missta dessa för en annan diagnos. Detsamma gäller också ”vanliga psykiska besvär”. Dessa kan då tyda på att hon inte skulle klarat av en vanlig skolgång, och på detta sätt skulle kommunen kunna slingra sig genom att trycka på att hon fick det bästa alternativet då. Iallafall i början av skolgången.

    Det är nämligen väldigt svårt att hitta rätt diagnos på barn. Just därför har också kommunen i mitt tycke gjort fel! Då är det än viktigare med uppföljning, för att se att man vidtar rätt åtgärder och inte feldiagnoserat barnet.

  12. Gunnar: Det är sant och kommunen har inte gjort en korrekt bedömning. Vad de sagt internt, det vet vi inte heller någonting om.

  13. Jag tycker att det har framkommit två saker i ärendet som jag tycker att kommunen har svårt för att förklara bort. Det första är att Frida inte är begåvningshandikappad. Förutsatt att detta är sant så talar det starkt för att kommuen inte har gjort en korrekt bedömning under alla år och även att kommunen inte har gjort tillräckliga uppföljningar av Fridas utveckling.
    Det andra är att kommunen inte verkar ha presenterat några bevis för att de har diskuterat saken internt. Papprena på bordet Uppsala!

  14. Tofflan: Det finns både för- och nackdelar med detta, men jag tror ju att hon kunde vara mer avslappnad med dig och verkligen få fram det hon ville.
    Det märks på intervjun som blev väldigt bra tycker jag.

  15. Det var ett fint förtroende jag fick att intervjua Frida. Men det var också svårt, eftersom vi ju tillhör samma familj.

    Nu hoppas vi på det bästa och att Frida får hjälp att komma vidare i livet.

Kommentarsfunktionen är stängd.