Ett nytt blad vänds

Linn

Avsked är aldrig roliga. Definitiva sådana många gånger outhärdliga. Det här året har varit ett år av flera definitiva avsked. Dessutom har många kända människor som jag gillar gått över till Andra sidan

2014 är ett år då många avsked äger rum.

Min dotter Linn åker idag till Umeå för att studera Digital medieproduktion under 3 år. Hon kom över en sväng på förmiddagen och det blev ju som ett litet avsked. Jag känner mig ovanligt balanserad och lugn inför detta faktum eftersom jag ser hur förväntansfull hon är. Så att krama om henne kändes bara bra, även om det känns lite märkligt det hela. Det måste erkännas…

Vi syns om en månad sa hon. Då kommer jag hem en sväng igen…

En månad går ju fort och sen finns ju de digitala kanalerna där vi kan ha kontakt dagligen om vi vill. Tänk vilken utveckling. Förr så ringde man och berättade om hur det var, inga bilder eller filmer existerade då för att få ta del av barnens liv.

Antingen är det glasbubblan eller så har min blödighet försvunnit med åren. Hon är vuxen nu och ska bo ensam på ett helt annat ställe än där föräldrarna finns. Första barnet och första gången. I det faktumet kan man ju bli lite nostalgisk, men det känns mest positivt det hela. Mitt eget ego är äntligen i bakgrunden och detta med att allt inte snurrar runt mig själv, det är en skillnad mot för några år sedan. Min dotter behöver utvecklas som en egen fri individ, utan en pappa som lägger sig i hela tiden. Men jag kommer alltid att finnas här så länge jag lever och när och om hon behöver mig.

Fan, vad klok jag har blivit… hehe

Staden mellan broarna, flygbild
Del av Umeå. Foto: Umeå kommun

Mitt mål är ju att åka upp till henne någon gång under hösten. Jag har aldrig varit i Umeå. Men jag tänker vänta lite, tills det passar henne och hon har fått en fungerande vardag i björkarnas stad.

Alla dessa avsked. Det är ju en del av livet. När jag ser tillbaka så har jag haft väldigt svårt för avsked. Men vem har inte det? Det gäller bara att fokusera på det positiva och se varför det sker. Kanske är det den tanken som gör att min dotters studier i Umeå inte har blivit det jobbiga som det skulle ha kunnat bli.

Hon är så älskad och tårarna kommer av just det faktumet, inte av att ett nytt blad idag vändes.

En del av mitt hjärta finns från och med idag i Umeå.

3 svar till “Ett nytt blad vänds”

  1. Hon blir en erfarenhet rikare i livet oavsett hur studierna slutar. Eller som Verner von Heidenstam skulle ha uttryckt det:

    Det är skönare lyss till en sträng som brast, än att aldrig spänna en båge.

  2. Gunnar: Hoppas att hon hittar någonting som drar i utbildningen. Nu är hon på plats i alla fall.
    Ditt tjat om feminismen lämnar jag därhän och svarar såsom jag gjort tidigare att min dotter kan ta hand om sig själv. Punkt.

  3. ”En månad går ju fort och sen finns ju de digitala kanalerna där vi kan ha kontakt dagligen om vi vill. Tänk vilken utveckling. Förr så ringde man och berättade om hur det var, inga bilder eller filmer existerade då för att få ta del av barnens liv.”

    För att inte tala om hur det var för 1800-talets utvandrare. Tack och adjö vi ses … aldrig igen. Det var ord och inga visor.

    Digital medieproduktion. Det låter som en vettig utbildning. Jag håller tummarna för din dotter och hoppas att hon inte blir hjärntävttad av umefeministerna. För du vet vad jag har sagt Jerry. Att studera på universitet handlar inte bara om att ta en examen. Man ska ha kvar hjärnan i huvudet efter studierna också.

Kommentarsfunktionen är stängd.