Jämställdhet

På förekommen anledning så ska jag skriva lite om varför jag inte kallar mig för feminist. För mig är det ett begrepp som delar in och upp människor på ett negativt sätt och dessutom så har de så kallade radikalfeministerna kidnappat begreppet på ett mycket negativt sätt där agendan är helt uppenbar, de pratar om patriarkat och att allt är männens fel.

Jag ser inte världen på det sättet. Svart eller vitt är aldrig bra oavsett vem det kommer ifrån och vilken agenda man har.

Feminismen har således aldrig funnits som förklaringsmodell för mig. För mig handlar det om mänskliga rättigheter, rättvisa utifrån individen, helt enkelt jämställdhet mellan könen. Jag klarar helt enkelt inte av att dela upp saker och ting på det viset som jag anser att feminismen och dess olika varianter gör.

Ordet i sig är ju ganska nytt och tidigare så användes kvinnorörelsen. Så är skriver Wikipedia om det begreppet:

Kvinnorörelsen är ett övergripande begrepp för den sociala och politiska rörelse som på olika sätt arbetat för att stärka kvinnors rättigheter i samhället. Begreppet omfattar alla typer av lösa allianser, föreningar och större organisationer som genom historien kämpat för kvinnans rättigheter.

Då är jag mera på det klara med nyttan och intentionen eftersom det där på ett tydligt sätt framgick vad det handlade om. Sen hände någonting, som jag som sagt var har ganska svårt för och då speciellt bland de extrema avarterna där allt skylls på männen.

Ända sen jag var liten så har jag aldrig sett människor i ett könsperspektiv. Jag har inte kunnat helt enkelt, inte haft förmågan. För mig är vi alla individer och mycket kan man genom åren anklaga mig för, men att på något sätt vara en mansgris, kvinnohatare eller någon som enbart utifrån kön valt utgångspunkter i mitt förhållningssätt, det är inte jag. Det är faktiskt så långt ifrån mig man kan komma. Jag ser helt enkelt människor som individer och själar och inte utifrån om det är en man eller kvinna.

Visst ser väl jag hur en person är klädd, för sig eller hur det på ett rent fysiskt plan ser ut. Det är liksom inte det jag menar. Jag tycker faktiskt inte att jag dömer människor utifrån sådant, utan vad de har inom pannbenet. Jag är inte sådan person helt enkelt som dömer någon utifrån kön utan jag fastnar för individen. Det är möjligt att andra människor har helt andra uppfattningar om mig, men det är så jag ser på mig själv.

humanism

Att vara en humanist i dess grundligaste betydelse bygger på den enskilda människans värde, den humanistiska principen är att vi är lika inför varandra, det har för mig alltid känts bättre att definiera mig själv utifrån detta sätt att se på oss människor. Att se världen utifrån humanistiska perspektiv och dess grundläggande värderingar, men det betyder inte att jag föringar kampen för att kvinnor ska ha samma förutsättningar som män. Tvärtom, varje individ oavsett kön ska ha samma förutsättningar i ett samhälle byggt på den humanistiska principen om allas lika värde.

Alltför många av dagens feminister och då speciellt de radikala gör exakt samma fel som de män och så kallade patriarkala strukturer som de angriper. De använder sig av samma hårda sätt och tror att det är vägen fram. De generaliserar och stoppar in oss i fack. Etiketter på ett sätt som aldrig tar oss vidare.

Den vägen tror jag inte på.

Allt hat, hårda och oförsonliga ord, oavsett från vem det kommer, det gör inte någonting för att föra frågan om jämställdhet framåt i vårt samhälle, oavsett om man kallar sig för feminist, kvinnorättskämpe, jämställdist eller humanist.

Avslutar med en text som jag, ursäkta ordspråket, tycker är jävligt bra. Det förklarar vad det handlar om och tar med både kvinnors och mäns svårigheter i dagens samhälle:

Jämställdhet beskrivet av UMO.

Annonser