Fridas anmälan mot Uppsala kommun

Veckan som gått har varit omtumlande för min dotter Frida. Att se hennes kraft och mod  för att få upprättelse gentemot Uppsala kommun har gjort mig oerhört stolt som pappa.

Orsaken till anmälan är att hon gick i särskola under många år, fast det var fel. Hon hade behövt annan hjälp men det var det ingen som såg då. Det som jag aldrig riktigt själv kommer att försona mig med, var ju att jag som pappa inte såg signalerna. Då pratar jag inte om när hon gick i högstadiet och man allt mer ifrågasatte varför hon gick i särskolan, utan om mellanstadiet och de tidiga åren. Det smärtar mig att jag inte hade mer kraft och förmåga att ifrågasätta mera. Jag vet att med ältande kommer man ingenstans, men känslan blir så stark ibland och minnesbilderna kommer över mig. Har lite svårt att värja mig.

Men mitt eget ifrågasättande var inte helt obefintligt utan jag minns hur jag vid ett par tillfällen frågade om hon inte kunde gå i en vanlig klass, men med stöd. Det var ingen bra idé fick jag alltid till svar och tillslut så hade de övertygat mig och Anna om att allt var ok, att särskolan var det rätta. Funderar idag en del på vad de byggde dessa antagen utifrån eftersom hon aldrig fått någon diagnos. Det är här jag idag inte riktigt kan begripa varför jag inte gjorde mera. Men det handlar en del om okunskap och en tro på auktoriteter som var för stark.

Försöker inte att lindra min egen skuld eller skylla ifrån mig, det är att konstatera fakta och då blev skolpsykologens, lärarens och rektorns ord en hjälp på vägen, även om det var totalt galet för vår dotter Frida. De som skulle veta, de så kallade experterna, deras hjälp blev helt förödande för min dotter.

Ett barn är ju det käraste man har och de känslorna som finns för dem är så djupa och starka. Det riktigt gnager i mig av oro och ångest vissa dagar över min dotter och hur detta har påverkat henne.

Frida 2014

Att Frida själv som vuxen nu har anmält Uppsala kommun visar ju på att hon har handlingskraft och ett stort mod.

För processen mot kommunen kan om de sätter den sidan till handla om prestige och oförmågan att höra vad min dotter faktiskt säger. Nio år i särskolan, när det inte alls var nödvändigt utan annat stöd istället hade varit det rätta. Egentligen är det ju inte klokt när man idag har facit i hand hur fel det blev.

Idag har hon ofullständiga betyg och väldigt svårt att komma ut på arbetsmarknaden. Något stöd från Uppsala kommun är kanske att hoppas på för mycket i det svar som de kommer att ge skolinspektionen?

Min förhoppning är ju att kommunen kan se hur deras agerande påverkat en 19-årig kvinna, som idag är ganska vilsen om sin framtid och kanske utifrån det kan hjälpa henne vidare i livet på de sätt som står till buds hos en kommun.

Frida har kämpat. Hon har gått igenom saker som ett barn inte ska behöva uppleva. När hon själv blev medveten om att någonting var fel och ingen förstod henne, det måste då ha varit oerhört tufft att leva med. Att då istället gå inåt och tystna under flera år, inte undra på att det var totalt kaos för min dotter när allt briserade i tonåren. Det finns jobbiga minnen kring detta som jag alltid kommer att bära med mig, minnen som då måste vara än mer smärtsam för Frida att idag bära på.

Därför är uppmärksamheten idag så viktig och att hon får göra sin röst hörd. Du kan lyssna på intervjun som P4 Uppland gjorde med henne här!

Relaterat
P4 Uppland – Hon gick nio år i särskola – utan att behöva det
UNT – Gick felaktigt i särskola
SVT Uppland Placerades felaktig i särskola – i nio år

TofflanFrida, modig tjej som borde få upprättelse

10 svar till “Fridas anmälan mot Uppsala kommun”

  1. Margitta: Vad glad jag blir för dina ord om Frida. Det är ju så, det tror ju jag också att Frida kan gå hur långt som helst. Hon har viljan, modet och styrkan för detta.

  2. När jag lyssnar på intervjun med Frida så hör jag en person med mycket skinn på näsan och med styrka och mod som imponerar. Detta säger mig att det kan gå hur bra som helst för Frida i framtiden. Kunskap och betyg ska självklart inte underskattas, absolut INTE men eftersom det som hänt redan hänt och inte kan göras ogjort så tycker jag Frida ska fokusera på sina tillgångar som person istället för sina betyg och kunskaper. Det låter kanske konstigt men vissa saker går aldrig att lära sig hur mycket man än studerar t.ex att vara modig och skärpt på ett sätt som Frida tydligt visar att hon är. Som Anders säger så finns det många vägar att gå för att få kunskap om man är framåt och har viljan. Viljan som Frida tydligt visat att hon har genom att ta tag i detta som få hade klarat och orkat. Kunskaper kan man skaffa sig utan att få betyg på det. Jag tror Frida kan lyckas hur bra som helst med rätt stötting fast kanske på ett lite mer kringelikrokigare sätt än det vanliga. Tänk Frida på att det finns många framgångsrika människor där ute som brukar tacka sin tuffa start och sina ”tillkortakommande” för att de nått sina framgångar! Lycka till Frida, du är grym och du är unik!

  3. Anders: Hej och tack för ditt initierade inlägg om det jag har skrivit. Jag ska uppmärksamma Frida på det du har skrivit. Vad Frida orkar eller inte kan hon bara svara på själv. Det jag kan göra är att vidarebefordra dina tanker till henne. Jag tror också, precis som du skriver, att det finns ett stort spektra av olika personligheter även inom asperger, vilket gör att det är så svårt att veta vad som är bäst för min dotter. Nu får hon ”vila ut” och sen ta sats när hon orkar och mår bättre. Jag tror att svaret från Uppsala kommun till viss del kan påverka detta.

  4. Det värsta är nog inte att Frida inte har betyg för att tex läsa vidare utan snarare att hon ev har fått med sig betydligt mindre kunskap än hon hade kunnat få med sig ut i vuxenlivet om hon hade fått en skolgång som varit anpassad efter hennes diagnos. Värst skada gissar jag att hennes självförtroende har tagit av allt det här.
    Men kunskap (inte betyg!) går alltid att hämta igen med eller utan skolans hjälp om man bara har tillräckligt stort intresse och behov av kunskapen. Det går tex att bli otroligt duktig på engelska utan att ha bra betyg i skolämnet engelska.

    Eftersom Frida enligt intervjun har AS så är jag inte säker på att hon skulle orka med eftergymnasiala studier på de villkor som gäller i samhället i dag. Även om Frida inte borde ha gått på särskola så är jag inte säker på att hon borde ha gått i vanlig skola som en vanlig elev. Personer med AS behöver ofta en anpassad skolgång. Detta gäller inte minst eftergymnasiala studier och de utbildningar som finns i dag tar sällan eller aldrig hänsyn till personer med AS. Jag menar inte att Frida är för dum för att klara eftergymnasiala studier. Tvärtom så har hon säkert tillräckligt hög intelligens för att klara eftergymnasiala studier i någon form. Det tvivlar jag inte en sekund på. Annars är hon nämligen feldiagnosticerad sett till de diagnoskriterier som gäller för AS.

    Jag tycker det är bra att Frida har anmält Uppsala kommun till Skolinspektionen. Kommunerna behöver få upp ögonen för AS och förstå skillnaden mellan en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning och ett begåvningshandikapp. Förhoppningsvis innebär anmälan att Uppsala kommun lär sig en läxa så att den här typen av misstag drabbar färre personer i framtiden. Dessutom verkar Frida ha ett behov av en ursäkt vilket såklart är en anledning i sig till att anmäla händelsen till Skolinspeltionen.

    Så vad ska Frida som är ”ganska vilsen om sin framtid” göra med sitt liv?
    Det är som det är med Fridas skolgång oavsett vad anmälan medför. Gjort är gjort. På den punkten förändrar utgången av anmälan knappast någonting. Utan att känna Frida (eller er familj) så är mitt förslag att Frida ska ha sin diagnos som utgångspunkt i fortsättningen. Att ha AS har stor betydelse för privatliv och yrkesliv. Det är tom. en förutsättning för att få diagnosen AS att den har det.
    Vilka är Fridas styrkor och vilka är hennes svårigheter och minst lika viktigt vilka är Fridas intressen?
    Mitt tips till er och framförallt till Frida är att hon ska inrikta sig på det hon är intresserad av och som hon även har en begåvning inom och att hon genom en kombination av självstudier, praktik mm försöker att få in en fot på arbetsmarknaden inom ett sådant område. Här är ett ex på områden som skulle kunna vara intressanta i Fridas fall: http://www.iidc.indiana.edu/?pageId=596
    Det är vanligt att personer med AS inte orkar arbeta heltid. Jag orkar inte gå in på förklaringarna här men om man har åtminstone lite kunskap om AS så förstår man varför det är svårt för personer med AS att arbeta heltid. Ingen regel utan undantag såklart. Frida kommer därför att få försörja sig på en blandning av sjukersättning och arbete med lönebidrag. Att Fridas arbetsmarknad sannolikt består av arbete med lönebidrag är på gott och ont. Självklart så innebär en försörjning som består av sjukersättning och arbete med lönebidrag att Frida kommer att tillhöra låginkomsttagarna i samhället. Samtidigt så innebär möjligheten att ha ett arbete med lönebidrag och vikten av att Frida får arbeta med någonting som hon verkligen är intresserad av att hon har en chans att ha sin hobby som sitt arbete. Att få arbeta med det man är intresserad av vill väl alla kanske den oinsatte tänker men för personer med AS är detta a och o för arbetsförmågan.

    Jag har en unik förståelse för AS eftersom jag själv är diagnosticerad med AS men reserverar mig för att det ibland är stor skillnad mellan olika personer med AS.

  5. Susen: Ja, så kan man väl uttrycka det. Det var deras bedömning av henne då, vilket vi tyvärr inte ifrågasatte då.

    Frida har bestämt sig och kommer inte att släppa detta förrän hon får en förklaring från kommunen. Det vi kan göra är att stödja henne och finnas där.

  6. Aha, så läraren ”anade” något av en anledning och drog igång cirkusen?
    Jag lyssnade precis på intervjun och jäklar vad Frida ger ett redigt intryck! Tjoff tjoff liksom, hon kommer att lyckas, believe me.

  7. Susen: Det var ju en bedömning som skolpsykolog tillsammans med hennes lärare gjorde när hon gick i förskolan. Att vi då inte ifrågasatte är ju någonting jag lever med idag. Men man visste inte så mycket då om konsekvenser och så. Vi ville ju bara Fridas bästa och att hon skulle få en mjuk start. Tala om att det blev precis tvärtom. Om jag ändå hade vetat… (;-(

Kommentarsfunktionen är stängd.