Min yngsta dotter har anmält Uppsala kommun till Skolinspektionen.

Hon vill ha upprättelse och undrar varför hon blev placerad i särskola från sex års ålder. Under de här åren så var det tunt med uppföljningar och Frida fick heller aldrig någon diagnos.

Det som smärtar mig mest idag är att jag inte reagerade, att jag trodde att kommunen visste vad de pratade om och att vi vid de få mötena som vi hade om vår dotter med lärare och psykolog gjorde det som var bäst för henne.

Vi förstod inte helt enkelt och inom mig gnager detta ständigt och har så gjort sedan länge.

Frida vill att jag skriver om detta och berättar. Frida blev illa behandlad och kränkt och jag som pappa fattade detta alldeles försent.

Det som plågar mig idag är också varför jag inte stod på mig mer, varför ifrågasatte jag inte vissa saker utan lät bara åren gå? Det var ju först när Frida rent psykiskt visade att hon mådde dåligt som jag förstod. Jag visste ju inte vilka preferenser som gällde och när man skulle reagera gentemot kommunen. Jag och Anna litade på kommunen och trodde att de visste vad de gjorde.

Jag visste att Frida hade skrivit till Skolinspektionen och anmält Uppsala kommun. Skolinspektionen kräver nu Uppsala kommun på svar före den 14 augusti på vilka grunder som Frida placerades i särskola från början och varför åren bara gick utan några ordentliga uppföljningar och utvärderingar.

UNT skriver idag om detta liksom SVT Uppland. Jag är väldigt stolt över min dotter över att hon tar den här fajten för upprättelse. Jag vet hur dåligt hon har mått just på grund av detta genom åren.

Hon vill att det ska pratas och diskuteras om varför barn placeras i särskola, trots att de inte ska göra det, så att inte fler drabbas. Att man mer måste lyssna på barnen och inte nöja sig med allmänna omdömen och sen bara låta åren gå utan åtgärder. Såsom Uppsala kommun har gjort när det handlar om Frida.

 

Uppdaterat 140716

Nu har P4 Uppland tagit upp detta med rubriken Hon gick nio år i särskola utan att behöva det

Annonser