Anmälan till Skolinspektionen

Min yngsta dotter har anmält Uppsala kommun till Skolinspektionen.

Hon vill ha upprättelse och undrar varför hon blev placerad i särskola från sex års ålder. Under de här åren så var det tunt med uppföljningar och Frida fick heller aldrig någon diagnos.

Det som smärtar mig mest idag är att jag inte reagerade, att jag trodde att kommunen visste vad de pratade om och att vi vid de få mötena som vi hade om vår dotter med lärare och psykolog gjorde det som var bäst för henne.

Vi förstod inte helt enkelt och inom mig gnager detta ständigt och har så gjort sedan länge.

Frida vill att jag skriver om detta och berättar. Frida blev illa behandlad och kränkt och jag som pappa fattade detta alldeles försent.

Det som plågar mig idag är också varför jag inte stod på mig mer, varför ifrågasatte jag inte vissa saker utan lät bara åren gå? Det var ju först när Frida rent psykiskt visade att hon mådde dåligt som jag förstod. Jag visste ju inte vilka preferenser som gällde och när man skulle reagera gentemot kommunen. Jag och Anna litade på kommunen och trodde att de visste vad de gjorde.

Jag visste att Frida hade skrivit till Skolinspektionen och anmält Uppsala kommun. Skolinspektionen kräver nu Uppsala kommun på svar före den 14 augusti på vilka grunder som Frida placerades i särskola från början och varför åren bara gick utan några ordentliga uppföljningar och utvärderingar.

UNT skriver idag om detta liksom SVT Uppland. Jag är väldigt stolt över min dotter över att hon tar den här fajten för upprättelse. Jag vet hur dåligt hon har mått just på grund av detta genom åren.

Hon vill att det ska pratas och diskuteras om varför barn placeras i särskola, trots att de inte ska göra det, så att inte fler drabbas. Att man mer måste lyssna på barnen och inte nöja sig med allmänna omdömen och sen bara låta åren gå utan åtgärder. Såsom Uppsala kommun har gjort när det handlar om Frida.

 

Uppdaterat 140716

Nu har P4 Uppland tagit upp detta med rubriken Hon gick nio år i särskola utan att behöva det

18 svar till “Anmälan till Skolinspektionen”

  1. Jag saknar ord! Väldigt modigt av Frida. Ni som föräldrar vill alltid ens barns bästa, det är skolan och psykologer som ska skämmas! Heja heja!

  2. Trulsan: Ja, man får ont i magen av att läsa om detta. Har ju själv sökt en del i ämnet och hittat flera som råkat illa ut.
    Tack för länken!

  3. Jontas: Du har så rätt, så rätt. Man vill bara sitt barn det bästa och då litar man på de ”experter” som då finns, även om jag vid ett par tillfällen försökte ifrågasätta. Men man blev liksom övertygad om att det var ok att göra såsom det gjordes. Men sen gick det ju också flera år, då inga ordentliga utvärderingar gjordes. Det är ju konstigt det också, nu när jag tänker tillbaka…

    Ibland kan det väl vara ekonomiska aspekter som ligger bakom att barn blir placerade tokigt, för att man ska få ha kvar bidrag osv.. den känslan har jag i alla fall.

  4. Margitta: Tack för varma ord. Ja, jag är väldigt stolt över henne och den kraft hon har att genomföra detta.

    Löpningen är tuff och det går väldigt sakta framåt. Någon skada blir det nog inte med mitt tempo. (;-)

  5. Godtyckligt är min bedömning av vilka som placerats i särskola eller ej. Man kan fråga sig hur besluten fattas, och om det är ens möjligt att protestera när ”utredningar” gjorts. Kommunen har ansvar för detta sedan snart 25 år, men när skolan före dess var statlig var det samma problem. Godtyckligheten är värd att ifrågasätta. Ganska nyligen har detta också gjorts gällande tvillingar i Malmö, så Frida är inte ensam. Och som förälder (misstänker jag) vill man bara sitt barns bästa och vad har man då att sätta sig emot ”experter”? Man kan väl inte annat än att tro att sådant här sker i barnens intresse? Nu vet vi mer…

  6. Kan bara hålla med de andra. Ni som föräldrar har trott att de som kan dessa saker gjorde rätt och det kan ingen klandra er för.
    Du har en stark och tuff dotter att vara stolt över och eftersom hon är din dotter ska du också känna dig stolt.
    Och lycka till med löpningen se bara till att ta det extremt lugnt i början hur bra det än känns så du inte får någon skada!

  7. Anders: Tack för snälla ord. Ja, jag blir stolt över den beslutsamhet hon visar.

    Härligt att höra ifrån dig. Hoppas allt är bra med dig?

  8. Nu har jag lyssnat på intervjun, och jag kan ju ärligt erkänna att jag bara kan drömma om att uttrycka mig så klart och koncist!

  9. Kudos!

    Jag kan förstå känslan av skuld och ånger, men håller med fruhatt: Ni har gjort så gott ni kan, och det är skolan/kommunen som skall ha specialistkompetensen på att bedöma om elev behöver gå på specialskola, behöver extra stöd i en vanlig klass eller vad det nu kan vara. Det skall föräldrarna inte behöva göra (och kan inte göra den bedömningen heller för den delen i och med att man står för nära)!

    Som sagt: all kudos till Frida!

  10. fruhatt: Man får det, oavsett. Det finns ett mått av skuld i det hela och det finns saker som jag ångrar så. Att jag liksom inte ifrågasatte mera och inte accepterade vissa saker. Jag trodde ju på deras kompetens när jag vid ett par tillfällen tog upp detta med ”vanlig” klass. Samtidigt så blir jag så rörd av Fridas styrka och att hon tar den här fajten. Tack för snälla ord och kram tillbaka!

  11. Hej Frida!
    Du och Anna ska INTE ha dåligt samvete . Som föräldrar gör man så gott man kan . Ni har INTE gjort fel !
    Kram

Kommentarsfunktionen är stängd.