Mors dag

2014-05-25 Ann-Britt Pettersson
Självklart så ville även jag göra en så kallad mamfie idag…

Det går inte en dag utan att jag tänker på min mamma. Numera så tänker jag dock inte varje dag på den 3 januari 1981. Dagen då hon valde att lämna jordelivet som min mamma. En dag som verkligen gjorde att mitt liv vände, till någonting helt annat mot vad jag då trodde.

Nu i efterhand så förstår jag ju ett och annat, som jag då som 15-åring inte hade en aning om. Hur ont och hur jävligt det kan vara att leva. Vilket helvete min mor måste ha haft det under flera år. Sådant som jag då tog ganska lätt på, eller hur jag ska säga det… det var väl bara att skärpa till sig och borsta av sig det onda. Svart eller vitt.

Idag kallar jag det ungdomligt oförstånd. Omognad helt enkelt.

Min mamma Ann-Britt Pettersson föddes den 23 oktober 1947. Hon dog den 3 januari 1981. Den metod hon använde sig av, det var ett tips från mig några veckor tidigare. Det är någonting som människor inte velat sagt till mig att det faktiskt var på det viset. Någonstans långt bak så förstod jag att det var på det viset. Men jag slog det ifrån mig. Men när jag träffade hennes närmaste väninna 2011 så berättade hon det för mig.

Sådant ska man också leva med.

Att hennes död påverkat mig massor, det är ju helt självklart. Att ens spekulera i om och varför, det har jag slutat med sedan många år. Jag kan också prata om detta numera helt öppet och utan några som helst känslomässiga problem.

Men jag tänker på henne varje dag. Hon finns med mig. Hon är en del av mig. Min mamma som jag älskade så mycket. Ibland längtar jag så oerhört mycket efter att få träffa henne. För det vet jag att jag kommer att få göra den dagen jag går över till Andra sidan. Nej, jag tror inte det, jag VET. Hon väntar där på mig.

Visst kan jag bli väldigt ledsen idag. Men det handlar om så mycket mer än just hennes död. Hon finns med i de tårarna och längtan förnekar jag inte.

Älskade mor, det är mors dag idag och hade du levat så hade jag hälsat på dig med en blomma. Du hade ju varit folkpensionär idag, kan du tänka dig det, och i mitt inre så tar vi en promenad, pratar om barnbarnen och mår gott. Fikar tillsammans och jag skulle garanterat hjälpa dig med din dator. För det är ju alltid någonting som inte funkar, eller hur?

Jo, jag drömmer ibland. Om hur det hade varit. Men jag fastnar inte i det val hon gjorde idag. För det har jag under åren gjort och bara mått dåligt av. Den tiden är förbi. Hon födde mig, hon gav mig så mycket kärlek och hon försökte. Det tänker jag på idag.

Fan, vad jag älskar dig, mamma!