Livslångt inre krig

2014-02-14

Fyrisån i Uppsala. Ruggigt och ogästvänligt även om vyerna är fina sommartid.

2014-02-14

Har bott i och omkring Uppsala i hela mitt liv. Både på gott och ont. Rädslor och feghet i kombination med handlingsförlamning har väl gjort att jag aldrig vågat mig vidare någonstans. Det gäller jobbet också för övrigt.

Hade ett bra möte idag på eftermiddagen. Träffade kollegor och jag måste säga att det var väldigt intressant och roligt att få ta del av detta. Det är bra.

2014-02-14

Innan det så tog jag en stålunchFadimes plats.

Alla hjärtans dag. Pratar illa om detta, mycket beroende på de inre pilar jag satt i mig själv. Det blev jävligt jobbigt idag att komma hem. För jag biter så ihop för att inte gå sönder. Hela tiden. En del av mig kämpar för status q och att bevara det som fungerar. Inte falla tillbaka till gamla destruktiva mönster som jag VET får mig att må ännu sämre.

Men visst känns det extra en sådan här dag att vara ensam. Det är nog därför jag avskyr att se alla hjärtan hit och dit. För att jag inte har någon att hjärta. Även detta år.

Livslångt inre krig. Men vem är jag att klaga. Vem är jag att klaga?! För speglarna därute vet jag ju hur jag känner inför. Ska inte och vill INTE dit igen! Så vafan klagar jag för?!

Lämnat Facebook. Vet inte om det är tillfälligt eller inte, vi får se. Men det tog så mycket kraft och gav mig knappt någonting. En form av stress att gå in där hela tiden och många gånger bara bli irriterad över saker och ting. Nej, det skippar jag nu. Bloggen känns ju också beige sedan en tid. Fast det brukar ändra sig… och bloggen är ändå något som jag styr helt över själv.

4 svar till “Livslångt inre krig”

  1. Åsa: Jag har inte lämnat FB utan bara gjort om mitt konto. Kommer bara att använda den i tjänsten i fortsättningen. Där gör den nytta. Det övriga är jag bara trött på.
    Bara jag får twittra så… (;-)

  2. fruhatt: Blev så trött på hela skiten om jag ska vara uppriktig.
    Jo, bekväm kan jag nog vara också men det handlar främst om rädslor hos mig. För jag skulle vilja kunna mer, men jag vågar inte helt enkelt. Är så rädd att mista det jag har kvar så att säga…

  3. Det är en av anledningarna att jag lämnade fb. Det tog tid och det var en ständig tävlan om vem som var absolut mest spännande och det skulle gillas hit och dit .

    Men du…inget fel att jobba på samma plats hela livet .Och jag har bott 34 år i edsberg (varav 30 i samma lägenhet ) Vi är för bekväma för att jaga någonting nytt 🙂

Kommentarsfunktionen är stängd.