Pension för Claes

claes201401

Det har nu gått mer än 44 år sen Claes Göthberg började jobba för Uppsala stift.

Idag så gör han sin sista arbetsdag. Min vän och arbetskamrat har han varit sedan 1983 så tacka sjuttsingen för att det kommer att kännas både konstigt, vemodigt och väldigt tomt på kansliet när han nu blir pensionär och lämnar Stiftets Hus för gott.

2014-01-29

Han avtackades på personaldagarna på ett fint sätt tycker jag, med tal av flera personer. Jag höll mig i bakgrunden av flera skäl, men också just för att detta var den mer officiella biten och i sådana sammanhang hör inte jag hemma.

Tiden står ju inte still. Det är ju bara så men ibland så skulle man ju vilja det, åtminstone för ett tag, men ingenting är ju fast och nu sker en stor förändring både för mig, men även för många andra på jobbet. Det kommer att kännas väldigt märkligt att Claes inte finns kvar i huset och att hans arbetsrum försvinner och att någon annan flyttar in. Väldigt skumt.

Jag har skrivit om det tidigare flera gånger, hur viktig han har varit för mig under åren, så jag kommer inte att köra några nya haranger kring detta. Men jag har letat igenom mina gamla CD-skivor och hittat några bilder, så en del nedslag blir det i den här posten om mitt arbetsliv tillsammans med Claes.

Claes London 1997

1997 så var hela kansliet på personalresa till London. Vi besökte dess motsvarighet till stift och resan var ett fint minne för många av oss. Här är Claes tillsammans med en kollega från den tiden.

Claes 12 oktober  2001 Järna

2001 och vår personaldag var detta år i Järna. Claes hade ofta kameran i högst hugg och tog mycket bilder för stiftets räkning. Det måste finnas spaltmeter med bilder från Claes kamera på jobbet.

Claes 3-5 mars 2002 Rättvik 2

I mars 2002 så var infogruppen på stiftsgården i Rättvik för personaldagar. En grupp som med tiden blev ganska tajt och många fina minnen har jag från våra samtal om det där djupa, som man ibland inte kan, vågar eller vill prata om.

Claes 3-5 mars 2002 Rättvik

Claes och Mats i Rättvik 2002. Det lite märkliga är att det är just Mats som nu ska ta över hans rum och delar av hans arbetsuppgifter. Visst är det lite märkligt?

Claes Island 2002

Delar av kansliet och även en del av de förtroendevalda åkte sedan i maj 2002 till Island. Det var ett helt annat tänk på den tiden när det handlade om personalresor och hur ledningen såg på detta. Numera så är resorna enbart inom de egna stiftsgränserna och det är lite tråkigt om ni frågar mig. För man fick många fina minnen av dessa resor och just resan till Island, den minns både jag och Claes speciellt.

Claes Island 2002 2

Det var ju ett speciellt landskap, kallt men ändå spännande. När jag frågar Claes om något han minns speciellt under sina år på kansliet så är det just resan till Island och mer konkret när vi fick rida på islandshästar. Jag kan bara hålla med. Island var intressant.

Claes Göteborg maj 2003

Ett år senare så åkte dåvarande infogruppen till Göteborg på personaldagar. De var den sista resan med den uppställningen.

Claes Göteborg maj 2003 2

Barnasinne har han alltid haft. Jag vet att han tyckte att jag fotade alldeles för mycket, men jag tänkte framåt redan då (;-) Det är alltid roligt att ha många bilder från olika saker som man gör. Han var alltid så lugn och fick med det agerandet även mig lugnare än vad jag kanske skulle ha varit.

Efter 2003 så upphörde resorna och infogruppen som den såg ut då splittrades. Men det var några år där i slutet på 90-talet och i början på 00-talet som vi reste en del och många minnen finns från dessa stunder.

Claes blev ju sen mer kopplad till biskopen som hans sekreterare och han flyttade upp en våning och jag åkte ner en. Kontakten blev då inte lika intensiv som den var de första 20 åren, men vetskapen att han fanns i huset, det var ändå trygghet på något vis. Det kommer att bli väldigt märkligt när jag går till jobbet den första måndagen i februari. Den saken är helt klar.

2014-01-29

Det finns helt enkelt inte tillräckligt med ord för att uttrycka den tacksamhet som jag känner för Claes och att han kom in i mitt liv. En jordängel om ni frågar mig. Givetvis så kommer jag inte att släppa honom bara för att han nu inte kommer att vara kvar på jobbet. Men det är ju så att det ofrånkomligen kommer att bli glesare mellan tillfällena. På jobbet så blev det ju liksom en helt annan sak. Jag fick förmånen att skriva en artikel om honom för vårt intranät på jobbet. Fyrtiofyra år på stiftet.

Det blir väldigt konstigt utan Claes på kansliet. Väldigt konstigt.

Tack räcker liksom inte i dessa sammanhang. Det är liksom större än så för mig detta, även om jag inte kan få ut allt i ord. Det blir ofta så floskligt och orden blir så stora, men jag kan ärligen säga att när jag tänker på Claes så finns inte den aspekten hos mig. Orden kan inte bli för stora för vad han har betytt. Orden kan jag helt enkelt inte formulera på ett sätt som gör honom rättvis tycker jag.

Han är en stor själ helt enkelt.