Autopiloten tillbaka?

Försöker inte att förneka det. Klumpen i magen alltså. Det finns en oro just nu. En del ligger utanför mig själv och påverkad blir jag, även om jag försöker se på det med intellektet så att säga.

Det gäller också personaldagarna som komma skall. Förväntar mig ingenting, men har även där en uns av oro kring syfte och upplägg. Är ju ingen som numera stannar sist kvar vid middagsbordet och sen drar vidare till något ställe. Vill så fort det går tillbaka till lugnet och mitt hotellrum, där jag kan slå på TV:n och bara ligga raklång i den stora och mjuka sängen.

Fredagen känns ju klart jobbigast. Inte för att jag ska göra trevliga saker utan för meningen med hela grejen. Men jag har ju en autopilot som fungerar vid vissa tillfällen. Just nu hoppas jag att den inte är helt bortslipad så att säga.

I eftermiddag får vi finbesök. Får fokusera på det istället.