Bridegroom fastnar

Bridegroom

Shane Bitney Crone från Kalispell i Montana växte upp med vetskapen att han gillade killar. Han hade svårt att acceptera detta, mest utifrån hur han blev bemött i skolan och det han tog del av som hade med homosexualitet att göra. Han mådde allt sämre och var tillslut som ett tomt skal.

Tom Bridegroom från Knox i Indiana levde ett helt annat liv. Han var populär i skolan, hade en far inom det militära och gjorde själv karriär och machoidealen var starka i den värld han kom ifrån. Men han längtade bort från detta eftersom han inte kunde vara sig själv fullt ut.

Dokumentärfilmen Bridegroom berättar historien om Shane och Tom. En kärlekshistoria som inte får ett lyckligt slut. En historia om ett tragiskt dödsfall och spelet efter det som visar på att homofobin fortfarande har ett fast grepp om många människor och i det här fallet de som man tror står en närmast.

Shane Bitney Crone
Shane Bitney Crone 

AMERICAblog skriver om dokumentären där Toms föräldrar Martha och Norman Bridegrooms agerande starkt kritiseras efter det att Tom hade dött den 7 maj 2011.

Shane ignorerades helt och han fick inte vara med på begravningen av den man som han så högt älskade och som han dessutom själv bekostade! Det blev en begravning som dessutom helt uteslöt de sex sista åren i Toms liv. Shane skriver själv om detta här!

Tom Bridegroom
Tom Bridegroom 22 april 1982 – 7 maj 2011.

Bridegroom är en film som fastnar. Den biter sig kvar och många känslor far igenom mig. Beröringspunkterna är många. Bridegroom är viktig ur många aspekter. Kärleken är större än alla dogmer och direktiv som vi lägger på varandra. Att få älska den man vill är på många håll fortfarande ingen självklarhet.

Det är fanimej en skam år 2013!

3 svar till “Bridegroom fastnar”

  1. Tofflan: Det tycker jag att du ska göra. Rekommenderas.
    JontasGbg: Toms vänner kanske även de var i hans föräldrars ”grepp”? De kanske inte vågade? Ämnet är viktigt vilket dokumentären visar.

  2. Den var otroligt förvirrande vad gäller vem som var vem med namn och utseenden. När man väl kommit över den tröskeln var det lättare att förstå hur allt hängde samman. Det jag saknade mest var Toms vänner från barndom och uppväxttid. Det hade kunnat uppväga de hemska föräldrarnas frånvaro i dokumentären. Men vad jag tyckte? Okej men värdelös klippning. Och ett viktigt ämne.

Kommentarsfunktionen är stängd.