Googlad räcker längst

Det tog bara slut. Finns liksom ingenting kvar. Energin alltså…

För mig, i min värld, så  har de senaste dagarna varit väldigt intensiva av resor, möten och exponering i miljöer som jag inte riktigt vågat mig in i tidigare just på grund av att det tar en hel del energi.

Det är ingen fara på taket, inte alls. Jag vet att det kan bli så här ibland. Att allt liksom bara dör ut i mig och att det kommer fram sådant som gör mig ledsen eftersom låg energi gör mig känsligare. Det är bra att det kommer ut faktiskt nu utan att jag försöker bromsa och hindra. Men ändå så är det jobbigt även om medvetenheten finns där.

Sen är det som så (och det har jag skrivit tidigare) att jag inte kan vara lika öppen längre på min blogg om vissa saker. Det tror jag också är bra. Visst, jag är ilsken och ibland även bitter över en massa saker, men det är liksom bra nu. Inget jag saluför på min blogg och inget jag skriker ut till allt och alla. Det är ibland en svår balansgång, det är jag medveten om. Men det man en gång lagt ut, det går nästan alltid att spåra.

Människor som vill veta någonting om en googlar idag. De tar reda på bra mycket mer om en person via det sättet än andra. Vill någon veta mer om dig så dammsugs nätet. Det är mer regel än undantag numera och även om man tror sig vara skyddad genom att använda andra namn, så brukar det inte hjälpa särskilt mycket. Den som verkligen vill ta reda på allt om en, den hittar. Jag vet.

Därav min försiktighet, även om jag inte försöker att skämmas för någonting gammalt, varken på min blogg eller på andra ställen. Jag står för det som finns på min blogg sedan gammalt så att säga.

Hur kom jag in på detta nu dårå? Ja, tankarna går åt alla håll denna intensiva dag. Insidan har verkligen fått sitt och i morgon vill jag bara vara ytlig, käka skräpmat och vara glad hela dagen. OK?

2 svar till “Googlad räcker längst”

  1. Tette: Ja, så såg jag faktiskt ut för länge sedan… (;-)
    Vi har många likheter, det vet jag ju… kul att du tittade in och kommenterade.
    Kramar om!

  2. NU har jag tittat in och läst ikapp lite. 🙂
    Gud vad kul att se bilderna på dig från 80-talet!

    Och ja, jag ser att du intagit lite av liknande ”återhållsamhetspose” som jag själv gjort i bloggen numera. Får se hur länge vi kan hålla det så för … vi ÄR ju trots allt dramatiska, känslostyrda skorpioner båda två. 😮 😉
    Å andra sidan – vilka kan bättre än vi verkligen hålla ”hemligheter” inom oss – om vi skulle känna att det skulle behövas. :-/

    Massa kramar!/Tette.

Kommentarsfunktionen är stängd.