Paradgrenen “att bita ihop”


Mörkret och kylan närmar sig. Trädens löv växlar färg och ramlar sedan av. En bita-ihop tid helt enkelt.

Bita ihop har blivit en av mina paradgrenar i livsspelet. Fast den konsten har jag ju kunnat bra sedan barnsben. Under några år så var jag nog bland de bästa. Ingenting fick komma nära.

När jag 1997 kollapsade så var jag ingen vidare i grenen. Under några år så var jag faktiskt så kass på detta att bita ihop att begreppet inte ens existerade hos mig. I backspegeln och med de erfarenheter som kommit så är det bara att konstatera att det var en mörk tid. Allt gick rakt in och mycket skit fick tillträde till områden som jag tidigare skyddat så väl.

Efter min skilsmässa 2007 så var jag helt hopplös. Att bita ihop fanns då överhuvudtaget inte på min spelplan. Antidepressiva tabletter, för mycket alkohol och terapeuter gjorde väl att tankarna dök upp på att återigen ta upp denna gren. För att överleva helt enkelt. Det som skulle hjälpa blev precis tvärtom.

Att bita ihop är bra medicin mot allt konstlat, mot det och de som vill skada din kropp och ditt psyke. Idag biter jag ihop och överlever. Punkt och slut. Basta, pronto eller vad du vill. Inga tabletter, ingen alkohol eller mumlande förståsigpåare har en chans när jag väljer att hålla känslorna för mig själv.

Det är ju tur att man duschar ibland.

3 svar till “Paradgrenen “att bita ihop””

  1. fruhatt: Ja, livet har gjort det med mig, att det är det bästa sättet för att fungera hjälpligt. Har nu provat på både att ”bita ihop” och ”bryta ihop” och mår helt klart bättre genom att stänga till. Kram tillbaka!

Kommentarsfunktionen är stängd.