sthlmpride2013

Ingen har väl kunnat undgå att Stockholm Pride dragit igång? Ingen har väl heller kunna undgå att det är samma så kallade representanter för HBT som tjafsar i media?

Sen dessa dårar som ska ordna bokbål och tror att det är ett stöd för HBT?!! Tala om vansinne eller som Moa Zapata Minaj i en kommentar på sidan så bra uttrycker det:

Dra åt helvete, jag som hbtq-person vill fan inte vara ert alibi.

Stockholm Pride var viktigt för mig för 10 år sedan. När jag än mer skämdes för den jag är och de känslor som jag förtryckt under så många år då kunde öppnas upp. Då var det en befrielse att gå i paraden och VÅGA! Jag har sedan gått i paraden ett par svängar till, men det var just första gången 2003 som jag minns tydligast.

Idag känner jag inget intresse av att ta mig dit alls. Så kanske det är för en del. Pride är viktigt i början för en acceptans av den man är, men sen så klingar det av. Att Pride behövs, det är jag helt övertygad om, men konceptet passar inte mig helt enkelt. Har alltid haft svårt för inhägnaden och den begränsade ytan. Lite som apan i buren som alla ska titta på. Svårt för det upplägget helt enkelt och det faktum att bara för att man har samma sexualitet så behöver det inte alls betyda att man fungerar bra ihop på andra plan. Har gått i parken ett antal gånger och för mig har det många gånger bara känts konstigt och konstlat. Kanske är jag för introvert och låst?

Men det är bra att de nu väljer att lägga en del fokus på Ryssland och de hemskheter som förekommer där. Ett större internationellt fokus på länder och kulturer där bara vetskapen skulle kunna innebära stränga straff och till och med död är något jag tycker skulle ta en större plats.

Stockholm Pride är också för mig förknippat med jobbiga minnen och kanske är det sådant som också spelar in numera. Jag vet faktiskt inte.

Men det är också mycket glädje för många och ett första steg i acceptansen att vara den man är! Det får man inte glömma! Du kan läsa allt om festivalen här!