Blir så ledsen över människors dömande och oförmåga till analys. Jag är okunnig, intolerant och inskränkt trots att jag hela mitt liv strävat över att förstå och inkludera människor.

Jag om någon är öppen och vill allas väl, ibland för mycket vilket har gjort livet jävligare för mig. Jag har haft svårt att säga nej och värna om min integritet, vilket har gjort att jag hatat mig än mer efteråt.

Att då idag få till sig intolerant och inskränkt det är liksom bara som att slå ner spiken än längre. Det förstärker faderns skrik om hur oduglig och värdelös man är som människa.

Jag vet, jag ska inte ta åt mig längre. Jag vet… men att jag äntligen vågade prata om islam (och då blir kallad för att vara intolerant, bara det) gör ju att jag sjunker allt längre ner i tankar på om jag verkligen har rätt att uttala mig. 

Jag bara ville påtala de delar jag har problem med och de som känns jobbiga. Är det att hata en hel religion? Jag blir så trött på vissa som inte ens orkar förstå mitt resonemang! Jag har inga problem med islam eller någon annan religion, men det finns ju saker som jag tycker mindre bra om och det gäller alla religioner.

Vem är jag att tycka något?

Jag är tolerant mot de toleranta och har väldigt svårt för förtyck oavsett vart de kommer ifrån.