Helt plötsligt så står det bara där. Fast det har stått där länge. Helt plötsligt när allt skit är undanrensat så är bilden en helt annan.

Försöken att förändra och ge allt för att det existerande inte är gott nog. Göra om, fernissa upp och tro att det liksom bara av den anledningen ska bli bättre. För stunden funkar det, men vem orkar med att förändra hela tiden utan att få vila i det egentligt sanna? Där det riktiga finns.

Dansa, dansa bort dina demoner! Sluta aldrig!

130526_03

Ingen bryr sig, ingenting lockar. Ingen förstår och ingen vågar ta första steget. Människans sanna natur kan många gånger vara sjaskig och oerhört ful. De falska läpprörelserna som inget säger. Tomheten är graderat något bättre i det svarta skenet, även om ingen hör dig så slipper du det falska.

För hur länge kommer rutinen att fungera? Att vara där som en liten mjuk madrass när fallen kommer? Dagen kommer ju obönhörligt då förändring infaller. Så är det alltid. Den enda trösten är väl att så är det för alla. Ingenting består. Ibland en befriande tanke och ibland en tanke som maler ner all energi till total paralyserad bedövning. Livet är stenhårt. På alla plan.

Aldrig perfekt men alltid ok.

Stå stilla en liten stund. Betrakta det fantastiska och magiska. Släpp allt annat. Här och nu.

Anledningen. Kampen, gråten och skratten. Tankarna och målet. Det som berör. Som betyder någonting. Samvetet och det fina som lockas fram. Anledningen.