Idag var det klämdag för en del, men inte för mig. En helt vanlig arbetsdag.

2013-05-10

På väg till bussen ser jag björkarna och att en del av dem börjar bli gröna och fina. Underbart att skåda!

De gröna tar över alltmer. Värmen kommer och jag njuter trots vissa kroppsliga problem, som dock inte har med pollen att göra längre. Att det har försvunnit är något som känns oerhört skönt för mig. Sen att jag nu fått ett benhelvete som bråkar med mig är ju liksom bara såsom det ska vara. Alltid någonting att yvas över.

2013-05-10

En normal arbetsdag hade det stått många själar här, men idag så var jag själv…

På jobbet var det några som trotsade detta med klämdag. Tog mig en lunchpromenad (som gick bra) och satte mig sedan där jag många år tidigare suttit med min lunch. Ett ställe där många tankar farit i mig och då speciellt sensommaren 2007 och dess paniktankar finns för alltid kvar i mitt minne.

Hur jag tänkte, hur jag agerade och hur jag mådde? Platser har ju en tendens att ge minnen och för mig är vissa platser väldigt starka. Detta är en av dem.

Åkte hem med bussen och tog mig en promenad för att nå mina 10 000 steg. Ja, jag är ju med i en stegtävling och jag vill inte bryta på grund av mitt högerben. Promenaden gick bra till stora delar, men på slutet kom skiten tillbaka… domningarna i låret i kombination med stickningar som kändes som eldpilar. Jag kunde ändå ta mig hem genom att gå som en åldring, men det gick i alla fall.

Vet inte riktigt hur jag ska tolka detta? Jag fick mina 10 000 steg, men samtidigt kände jag av skiten ganska rejält och då speciellt på slutet. Det gör mig nedstämd att kroppen reagerar och inte vill nu när jag verkligen är motiverad. Frågan är ju om jag ska ta kontakt med min distriktsläkare på måndag och få benet undersökt eller ska jag bara köra på… ?

Jag kommer i alla fall att gå vidare (även om det inte går fort) eftersom detta på andra sätt ger mig energi och kraft att orka vidare.