Cypern & flygresor


Snart är jag där…

På fredag resa till Cypern. Spännande och så nödvändigt.

Mina barn är nu hos Anna. När jag igår lämnade pojken hos henne så kände jag faktiskt att tiden och min ensamhet efter skilsmässan gjort sitt. Tiden går och såren läcks faktiskt. Det kommer smygandes och jag är glad för att jag har kommit vidare. För känslan var bara att komma därifrån så fort det gick. Helt nollställd vilket i mitt fall är positivt. Inget gentemot min tidigare kärlek, utan mer en positiv utveckling för mig.

För snart sitter jag ju där, gammal och säkert ångrades över det jag inte gjort… det är ju därför jag åker iväg på resor som jag från början är skeptisk till, sätter mig i flygplan fast jag egentligen hatar det. För åren går och jag känner det på många vis. Att flyga är absolut det värsta jag vet, men jag kopplar bort och gör det ändå… numera flera gånger om året… för att få uppleva och för att komma någonstans.

Livet är många gånger inte roligt för mig. Utan barnen och utan mål rent outhärdligt i perioder. Därför så gör jag sådana här saker som att resa med mina vänner. För att bryta av och för att känna att jag lever. Måste unna mig detta och jag vet vad vissa tycker, men det skiter jag högaktningsfullt i. För min egen skull så tar jag mig dessa dagar i Ayia Napa.