Ungdomskärlek och älska oavsett kön

regnbagsflaggan
Regnbågsflaggan – den finaste som finns.

Kreativ lördag kanske, men jag måste få berätta om det samtal jag fick igår. Att få prata med ungdomskärleken 35 år senare var ju bara så häftigt!

Vi minns ju varandra så väl och att få prata med henne idag var ju en stor upplevelse. Minne, nuläget och det underbara humor som hon har. Precis som jag mindes allt. Hon hade sådan humor då och även idag.

Tiden går, mycket förändras men att få en tusch av ungdomens positiva sidor var för mig stort. Jag minns henne med kärlek och jag glömmer faktiskt inte våra pussar. Så oskyldigt men ändå något jag alltid kommer att bära med mig.

För många är det ju så att man för alltid minns den första kärleken. För mig är det så. Hon var min första kärlek även om det var väldigt oskyldigt. Det visar ju också att kön för mig aldrig betytt något. Jag gillade individen och har så gjort med andra under åren, oavsett kön. Det har liksom för mig aldrig varit av betydelse vem jag gillar och det är kanske därför jag så gillar Pia Sundhages ord i en TV-intervju nyligen:

”Eftersom jag är singel vet jag inte om jag är homosexuell. Jag vet inte vem jag kan träffa i morgon”

Så befriande ord och så mycket vad jag känner. Kollade även på programmet om Anja Pärson och hon uttrycker också liknande tankar. Det är liksom inte könet som avgör utan individen. Så har jag alltid tänkt men jag har blivit matad över att det måste vara antingen eller. Faktiskt ifrågasatt om jag inte är riktigt klok. Folk har sagt att du måste ju gilla antingen tjejer eller killar. Jag har aldrig och från tidig ålder förstått detta. Det sociala trycket fick mig dock att skämmas för att jag även gillade killar. Valet har liksom aldrig funnits där för mig, antingen eller, utan jag har blivit förtjust i individer och inte kön. Och så är det än idag!

Tillspetsat så tror jag att både Pia Sundhage och Anja Pärson gör mer för förståelsen för att våga älska sitt eget kön än de som alltid syns i pressen och alltid måste påpeka hur homo de är. Dessa som nästan ska skuldbelägga oss för att vi inte kan välja.

Nu tillbaka till det fina samtalet igår. Min ungdomskärlek ger mig så positiva vibbar och att få prata med henne igår var stort för mig. Nu ska vi träffas och för mig är det så häftigt.

Ett svar till “Ungdomskärlek och älska oavsett kön”

  1. Visst är livet vackert när man inser skillnad mellan kärlek och drift, behov.

    Man ser till de hela människor man trivs att prata med och känner äkta glädje och värme över att få ta del av och dela med sig till.

    Jag kommer också ihåg min första kärlek och puss och springer ibland ihop med henne på stan. Man minns och blir glad fast det var platoniskt.

    Bra beskrivet av Pia och Anja i de program som vi bägge såg.

    Leroy

Kommentarsfunktionen är stängd.