Frustration & ledsenhet

Var stressad och frustrerad över att fjärruppkopplingen inte fungerade i morse på jobbet. Skulle ju installera ny version av virusskyddet hos en användare i Hälsingland innan mötet som jag skulle på. Fem minuter innan så fungerade det plötsligt, men då hann jag ju bara att påbörja uppdateringen och jag hann helt enkelt inte klart. Tala om frustrerad…

Mötet som till stora delar handlade om visioner och målsnack, vilket jag inte riktigt förstår mig på om jag ska vara uppriktig.  Jag känner mig så oerhört frustrerad och nästan ilsk att kroppen tillslut börjar att reagera ju längre mötet pågår. Tungheten i huvudet övergår till yrsel och nästan ångestliknande symptom. Tog mig i alla fall igenom mötet men mådde inget vidare. Hade en del känslor från förr, som jag absolut inte vill känna igen.

Tog en värktablett för skallen och gick sedan på lunch. Det blev bättre av detta och jag orkade nästan full dag trots allt.

Kommer hem till tårar, ledsenhet och svek. Så svårt att veta hur jag ska vara för jag vill inte tränga mig på för mycket men samtidigt visa att jag finns här. Det är så tufft ibland detta som kallas för livet. Har funderingar på hur vissa gamla gubbar är funtade som går från en tonåring till en annan och sen dessutom använder sig av SMS när det inte passar längre. Människan kan i sitt sämsta ljus vara så låg och vidrig med ett ego som styr tamejfan allt.

Livets lärdomar ibland är stenhårda. Det gör så jävla ont vissa saker och ändå finns där någonting att lära sig, även om man i stormens öga inte kan se någonting av sådant. För vore det så att det vi drabbas av, både positivt och negativt, inte betyder någonting utan bara händer, då är livet verkligen ett helvete och någonting så grymt att jag inte ens vill vara med längre. Ibland så vet jag inte riktigt vad jag ska tro om det vi är med om…