Humanism går alltid före feminism

Minidebatten med Fatou på två ställen (här och här) har fått fart på lustan att diskutera och argumentera. Hon triggar mig på ett positivt sätt att återigen sätta mig in i det som för vissa blir så kontroversiellt när man försöker förklara varför man ser på vissa saker på ett visst sätt. Så nu kör jag vidare på detta med jämställdhet…

Jag är inte feminist. På papperet så låter det ju så bra, eller vad säger ni om detta:

Feminism innebär jämlikhet mellan kvinnor och män. Man vill arbeta bort kvinnoförtrycket som fortfarande pågår och uppnå rättvisa mellan könen. Men feminismen förespråkar också för alla mänskliga rättigheter och friheter. Religion, kön, klass, färg eller sexuell läggning spelar ingen roll. Det ska vara jämlikt mellan alla människor, överallt. [Källa: Mimersbrunn]

Det låter väl bra, eller hur? Problemet är bara att många som idag kallar sig för feminister jobbar för någonting helt annat. De skuldbelägger kollektivt mannen och det kan jag aldrig gå med på. ROKS anser jag förstörde ordet och dess egentliga mening genom sin ordförande Ireen von Wachenfeldt och de uttalanden hon gjorde i dokumentären Könskriget år 2005. Det blev startskottet för en kritisk granskning av vad alla dessa feministiska organisationer faktiskt sysslar med och namnen Katarina Wennstam, Maria Sveland och Eva Lundgren får mig att rysa av obehag. De sysslar inte med jämställdhet utan med manshat och tyvärr så drar de med sig yngre tjejer som i krönikor och bloggar spyr ut sin galla och skuldbelägger mannen kollektivt. Det är fel väg att gå. Konfrontation kan vara skönt för stunden, men är ingen lösning på sikt.

Jag är humanist. Vad är då en humanist? Det finns, precis som med feminismen ett gäng olika grenar och inriktningar. Men det jag gillar är bland annat detta:

Humanisten ser hos människan ett egenvärde som inte får
kränkas och samtidigt en personlighet som har möjlighet att
utvecklas moraliskt och intellektuellt.

Humanisten tar avstånd från olika former av brutal eller
förnedrande behandling av människor.

Humanisten försöker så långt som möjligt leva efter ”den
gyllene regeln”, en regel som formulerades långt före de stora
religionernas tid: Bemöt din nästa såsom du själv vill bli bemött.

Dessa ord älskar jag bara:

Tanken om att människor är likadana överallt och att de bör ha samma ställning inför lagen och ha samma möjligheter oavsett ras och kön är i grund och botten en humanistisk uppfattning. [Källa: Religionskunskap]

Ändå och det är detta som är så fantastiskt med livet, så är vi var och en unika individer med olika utgångspunkter för just det liv vi nu lever. Men vi ska bedömas lika och ha samma ställning inför lagen. Jag utgår alltid från individen.

Att skuldbelägga stora grupper och den vägen genom anklagelser och könskrig tro sig komma framåt, är bara ett sätt att fördröja drömmen om ett samhälle där alla har samma rättigheter, men även skyldigheter. Man gör inte det genom att exkludera människor vissa dagar och sen tro att man har gjort något för mänskligheten. Det är precis tvärtom anser jag.

Sen kanske någon tycker att jag inte begriper bättre än så här, men till er vill jag säga en sak. Jag har alltid haft svårt för uppdelningen man och kvinna. För mig har det alltid, sedan jag varit liten, handlat om människor. Hade ingen sagt till mig att det finns hon och han så hade jag säkert än idag inte gjort någon skillnad. För jag har alltid älskat människor och inte kön. Det har varit med mig från början så att säga och för mig har det alltid varit självklart att alla oavsett vem man är har samma rätt- och skyldigheter i vårt samhälle.

Biologiska skillnader och till viss del genetiska finns där i början, det är jag mycket medveten om. Men att enbart agera och argumentera utifrån de skillnaderna är inte heller något som jag tror är svaret. Vi har alla möjligheten att ändra oss, oavsett vem och vad vi är. Vågar vi vara lite modigare än rädda, så utvecklas vi och jag är ju av den uppfattningen att all frivillig kärlek är av godo!

Så här skrev jag för nästan 3 år sedan:

Själv har jag alltid haft svårt med att dela in människor i kön och sen diskutera utifrån den aspekten. Det är svårt för mig eftersom jag själv, i mitt liv, inte ser relationer och problem genom kön utan genom person. Kön är för mig ointressant. På många plan faktiskt.

Det är för mig intressant att höra hur andra ser på jämställdhet, feminism kontra humanism. Det är viktiga frågor att diskutera.

Relaterat:
Internationella kvinnodagen 2009
Helena Bergman: Kidnappad kvinnokamp blev manshat och statsfeminism

Läs även andra bloggares åsikter om humanism, feminism, män, kvinnor, kön, jämställdhet, intressant?

13 svar till “Humanism går alltid före feminism”

  1. Fatou: Är jag förvånad? (;-)
    Men som jag har skrivit tidigare så är feminismen i Sverige väldigt nersolkad av människor som faktiskt inte alls driver den ursprungs”lära” som är feminism. Kanske har de fått för stor plats i media, men jag har även på ett personligt plan hört kvinnor med åsikter som jag absolut inte delar – i feminismens namn. För mig är det inte oväsentligt att det finns så många inom feminismen som hatar män. Den där jämvikten du pratar om kommer aldrig att komma enbart med insatser från samhället, som jag skrev i ett svar till Tette så måste det ner på individnivå nu. Mer i det lilla och lokala så måste kvinnor (och män) som tjänar sämre än de som gör samma jobb nöta och nöta, tjafsa och inte ge sig förrän de tjänar lika mycket. Kvinnor måste ta för sig mera på det egna planet så att säga. Då kommer vi framåt ytterligare i Sverige anser jag. Internationella kvinnodagen har olika betydelse för oss båda och så får det vara.

  2. Rexxie: Vi kan hålla på att bolla våra åsikter fram och tillbaka i dödagar. Måste dock bara säga att kvinnor har väl själva ett eget ansvar över sitt liv? De kan inte längra bara stillasittande acceptera att de tjänar så lite. De måste bråka och tjafsa på ett personligt plan att det inte accepterar att ha lägre lön. Man kan inte bara lite på samhället att de ska hjälpa en och den vägen är ju väldigt trög och tar tid som vi alla vet. Jag blundar inte för verkligheten utan vet hur det ser ut på vissa ställen. Men den kampen går att driva även utan att kalla sig för feminist. Varje människa, oavsett kön, ska tjäna lika för lika arbete. Lustigt att du skickar den länken till mig eftersom det är just den grenen av humanismen som jag har svårast för… (;-) humanismen med liberal förgrening tilltalar mig mest…

    Jag hade aldrig skrivit denna post om jag inte klarat av kritiken. Jag visste att det skulle komma ord emot mig, så det är lugnt. Är glad ändå att du tänker på mig på det sätt du gör. Varm kram, vännen!

  3. Tette: Nej, jag begriper mig inte på feminismen och har därför valt att inte kalla mig för feminist. Jag anser att det också nu måste till att människor tar eget personligt ansvar, på individnivå för att förändringar ska till. Det är nästan en egen post det. (;-)
    Det håller jag med om att mina egna erfarenheter inte alls kan spegla samhällets ansvar, men de påverkar mig väldigt mycket hur jag ser på dessa frågor och jag har faktiskt försökt att anamma feminismen en gång i tiden…
    Tyvärr så är det ju så att i media och bland de människor jag möter så är avarterna betydligt fler inom feminismen. Det finns så många exempel att jag lätt skulle kunna skriva en bok om alla tokerier som så kallade feminister ägnar sig åt.
    Är man humanist i allt man gör och agerar utifrån dess värderingar så räcker det anser jag. Men visst ska orättvisor påpekas och inte släppas, det är bara hur man gör det och genom vad som skiljer oss åt. Kramar från Jerry

  4. Och bara för att klargöra en sak:

    Vi tycker lika mycket om dig ändå, trots att vi är gnälliga och inte håller med!!!!

    Kram!

  5. Jag håller fortfarande med både Tette Merio och Rexxie, faktiskt för varje ord de hittills kommenterat! Som tillägg vill jag bara göra en liten jämförelse när det gäller feminismen, med till exempel religion. Om man är troende muslim eller kristen, så slutar man ju inte tro för att det finns extremister inom religionen. På samma sätt så är det oväsentligt om det finns de som kallar sig feminister men som egentligen står för något slags manshat. Femisism handlar ju, precis som du beskriver i inlägget om just jämställdhet! Humanism är ju också bra, men jag tror det är viktigare att få en jämvikt först, sedan kan man gå vidare och släppa både internationella kvinnodagen och feminism. Men där är vi inte än och därför tycker jag det är viktigt att fortsätta lyfta fram dessa frågor och jobba med dem aktivt. Både vardagligen i våra liv, men också med riktade insatser som man kan göra till exempel under Internationella kvinnodagen. Inga orättvisor kommer att försvinna av sig själv, det är alltid folk som måste sträva efter det och slåss för att komma förbi orättvisorna. Jag håller även med Tette Merio om att humanist och feminist inte behöver vara motsättningar, precis som jag nämnde igår att jag inte tycker internationella kvinnodagen är en motsättning till att aktivt arbeta mot ojämlikhet mellan könen varje dag.

  6. Men om man läser exempelvis dina länkar om humanism finns det absolut ingen problematisering om exempelvis varför kvinnor bara tjänar 75% av vad män gör (även för samma arbete). Det är alltid lätt att gå på om att alla skall behandlas lika, och sedan blunda för att verkligheten ser annorlunda ut!

    För övrigt har ju även humanismen sina problem:
    http://www.tidningenkulturen.se/artiklar/ess-mainmenu-57/politik-mainmenu-106/11250-rashygien-och-vetenskap-som-religion-humanistroerelsens-historia

  7. ”Sen kanske någon tycker att jag inte begriper bättre än så här, men till er vill jag säga en sak. Jag har alltid haft svårt för uppdelningen man och kvinna. För mig har det alltid, sedan jag varit liten, handlat om människor.”

    Så skrev du i inlägget, bland annat och det stycket säger ju just att du inte begriper feminismen, eftersom målet ju alltså ÄR precis det att det INTE ska vara skillnader i värdering beroende på kön! Men det ÄR det i dagsläget fortfarande! Och så länge det är det så måste frågan lyftas fram – igen och igen och igen – tills ALLA begriper det absurda i det! Att DU personligen ”alltid haft svårt för uppdelningen man och kvinna” fråntar ju inte att samhället ser ut så att mannen per automatik har fördelar gällande snudd på allt. Av gammal hård ingrodd vana.

    De här avartsförgreningarna av feminismen som du menar skulle vara det främst rådande … nej, det är inte sant, Jerry. De flesta – allra, allra flesta – feminister (män som kvinnor) strävar efter precis det du klistrade in i början av inlägget – det som förklarar ordet feminism.

    Jag är som sagt absolut även humanist! Men strider man inte lite extra för de grupper som ändå står ”under” i samhällets rangordning, så kommer det ju ta hundratals år innan någon verklig humanism går att uppbringa! Det räcker ju så att säga inte med att vara humanist i tanken, man måste ju även slå sönder det invanda mönster av ojämställdhet som vi lever i – verkligheten alltså.

    Ha en bra kväll och kram igen!/Tette.

  8. Rexxie: Inte alls, feminism är en -ism och män är levande varelser av kött och blod. Två helt skilda saker anser jag. Sen skuldbelägger jag inte alla feminister, jag tycker bara att begreppet är omöjligt idag. Det är för nedsmutsat av kidnappare helt enkelt.
    Vet faktiskt inte om du läser det jag skriver för jag har nogsamt förklarat skillnaderna mellan humanismen (inkluderar ALLA) och feminismen (exkluderar). För mig är det inte alls samma sak.

  9. Är det inte lite problematiskt att du först anklagar feministerna för att skuldbelägga män kollektivt, men i samma andetag skuldbelägger du alla feminister kollektivt baserat på ROKS och Ireene von Wachtenfeldts agerande?

    Håller med Tette Merio om att det inte finns något motsatsförhållande mellan humanism och feminism, i det stora vill man samma saker, men feminismen är mer inriktat på ett specifikt område.

  10. Tette: Jag kan inte vara både ock. Just för att jag ser feminismen med andra ögon än vad du gör. Den är exkluderande medans humanismen inkluderar alla. Avarterna inom feminismen är så pass stora och har tagit över så pass mycket att jag omöjligt kan sympatiserna med feminismen. Sen som jag skriver, så är humanismen mycket vidare och välkomnar alla. Trångsynt, snäv eller inte… så tycker jag i alla fall. Kram på dig!

  11. Man kan inte vara både feminist OCH humanist? Jo, jag är det i alla fall och jo, precis så som det ”ser ut på papper” är feminismens mål och tanke – ingenting annat! Att det finns avarter inom alla grenar ska väl för tusan inte få bestämma att det i sin helhet är fel?!! Du får ursäkta, men jag tycker du känns extremt trångsynt gällande detta. Otroligt snäv i din analys och slutsats. Nä, skärp dig! 😉

    Kram!/Tette – feminist OCH humanist! 🙂

Kommentarsfunktionen är stängd.