Ute bland gravarna

Passerade för mig Barowiak, fast jag vet att det heter någonting annat idag.

2012-02-20

Slottsbacken i Uppsala var fint idag. Soligt och blå himmel.

Behöver bara vända på min lekamen så finns där Carolina Rediviva. Ett bibliotek med anor och som är stort som bara sjuttsingen. Det var länge sedan jag var in där nu så det kanske ska bli ett utflyktsmål i vår.

2012-02-20

Tog mig till kyrkogården för att prata lite med mamma. Att få vara nära och reflektera över mitt liv, även om platsen bara är symbolisk. Men just därför kanske. Hon har kommit närmare och längtan efter henne är större än på många år.

Fadime Sahindal och hennes gravplats gick jag också till en stund.

2012-02-20

Gravstenar och platser har för mig alltid varit symboliska. Själen och medvetandet går allt direkt vidare. Ska jag vara uppriktig så har jag egentligen aldrig förstått mig på varför man har gravsten? För varje år så är det allt färre som bryr sig och sedan ingen alls. Då blir det som på bilden ovan att gravrätten upphör och all text på stenen har försvunnit. Trösten kanske må ha varit för de som levde längre och ville ha en plats att gå till, men för övrigt?

1988 dog min farmor. Hennes gravplats är inte så långt ifrån min mammas och idag så gick jag även dit och tittade. Som sagt, även om det är symboliska platser så kanske det ändå finns ett värde i att de finns där ett tag. För de efterlevande och för att trösta.

Jag kommer aldrig att tillåta att någon reser en sten med mitt namn på. Aldrig.

Blev så imponerad av falken på denna jättegravsten att kameran åkte fram.

Bildvisning på eftermiddagen på jobbet från Teologifestivalen.

120220_10

Vi bjöds både på festivaltårta och annat gotta. En trevlig stund på eftermiddagen efter min jättepromenad under lunchen.