En skottspole i kåken

Nu gäller det att hålla ihop grunkorna inför morgondagen. Andas djupt och tänka positivt och att det är tillfälligt. Får se hur långt det räcker. Får träffa guldklimparna redan på lördag igen eftersom Linn då fyller år. 19 pannor. Svårt att ta in tycker jag. Nu har hon också ett jobb och ska tjäna egna pengar. Det står väl inte på förrän hon flyttar och skaffar eget bo… Frida åker ju iväg på sina resor var och varannan helg… så positivt för henne.

Ungarna ska till mor sin i morgon. Känner mig speedad idag igen… och undrar varifrån detta kommer? Har svårt att sitta still och far omkring som en skottspole i kåken. Har väl lugnat ner mig något nu. Sitter nu och lyssnar på gamla klassiska låtar från 80-talet. Så många underbara hits.

Lever mer och mer i baktid.

I natt så vaknade jag vid fyra och kunde inte somna om. Skallen gick på högvarv. Sådana saker har jag aldrig haft problem med tidigare. Vi får väl se om det är övergående eller om jag nu också får tampas med överaktivitet. Kanske är det en reaktion på förra veckans apati? Vem vet, vem vet…

Diana Ross 1980
Diana Ross – Upside down 1980

Känner mig också så känslig inför andra och deras öden. Läser om människor som far illa på många ställen och det påverkar mig väldigt mycket just nu. Har liksom inget skyddsfilter för sådant. Enda chansen är att ge fan i att se nyheter eller läsa tidningar. För att inte själv åka ner i källaren igen…

Längtar mer än någonsin efter närhet och ömhet. Nästan en desperat känsla vissa dagar och det skrämmer mig. När fan blir gammal…

Ett svar till “En skottspole i kåken”

Kommentarsfunktionen är stängd.