Vi fikar mycket. Minst tre gånger om dagen. Första gången är alltid bäst.

Vad skulle vi vara utan ljuset?

Det tar liksom aldrig slut.

Allt faller platt till marken och vi blir nakna. Det är då prövningen kommer. Vi har ett val.

Känslan har alltid funnits där. Men det var ändå som ett knytnävsslag i magen att få det bekräftat. Allt kom tillbaka och närmare för en stund. Men jag kan inte ta på mig vad andra väljer. Även om det handlar om människor som är nära, så nära. Det har alla åren i alla fall lärt mig.

Väntan på att bli bedömd. De tog min hand. Igen. Nu måste jag hoppa.

Ett enda ord.

Så litet men ändå så stort.

1111_09

Jordiska änglar är inte bara påhitt. Jag vet.

1111_10

En överlevare. Så stolt idag.

1111_11
111119

Glimtar av glädje och värme.