Vad är jag utan min blogg. Då har jag ju ingenting kvar om jag lägger ner den. Ett redskap som jag både hatar och älskar. Ibland som ett monster som jag tappar kontrollen över. Men att plita ner ord ibland räddar mig mer än jag vill erkänna.

Spelar det egentligen någon roll vad som står på skylten där utanför oss själva? När den inre skylten ständigt är nedsolkat av ens eget spott och spe. Vila och försöka gömma sig överallt utan att ta upp skylten. Det är alldeles för tidigt att ta ner den.

2011-11-13

Nyproduktion och ständiga planeringar framåt. Allt ska växa och bli mer och större.

Gemenskap fast många ändå sitter i sina egna lådor och knappt ens vet vad grannen heter.

Gemenskap för de som vågar. Samma ansikten varje gång.

2011-11-13

Speciella lådor för det mest naturliga.

Vill inte ge upp. Trots kylan som möter en om natten.

Vem vill inte ha det?

Ståtlighet att stå ensam. Inte vila och försöka gömma sig. Göra precis det man vill utan att döma sig själv, ja ibland handlar det ju om vad man tror att andra tror. Skitsamma! Ståtlighet att stå ensam.

Vila från livet. Från det som kommer inifrån och som många inte förstår varför det ens kommer. Många kan ju svälja hela liv. Något som jag försökte med länge, länge… vilket gjorde att jag fortfarande ibland har kaskader som kommer ur mig. Det tog 35 år att öppna på förlåten och ibland undrar jag om det tar lika lång tid att stänga igen och vara här och nu?

Nästa vecka KBT. Jag är skeptisk men jag ska gå dit.